Påsklov
Det var några dagar sedan jag bloggade, just nu är det fullt upp men det är det visst ofta hos mig.
Jag har en tendens att göra istället för att vara. Ibland måste jag få en paus och när jag fysiskt gör något så vilar jag från tanken och känslan.
På ett konstigt sätt som jag inte förklara så har jag tankar och känslor överallt, men ändå känner jag mig tom. Den ekvationen är inte direkt logisk.
Sara och Dansken tävlade i söndags i Avesta och vi konstaterade att vi åkte bil 6 timmar den dagen. Från det vi åkte hemifrån tills vi var hemma igen totalt 13 timmar. Allt detta för 3 minuters tävlingstid.
Nu är påsken räddad :) så goda :) och så hoppas jag helgen bjuder på fint väder och mera godis......
Sen kan jag berätta att jag har överlevt 2 veckor med löpar-appen som ska hjälpa mig att klara att jogga 5 km utan att gå efter 8 veckor. Men ikväll blir det soffläge med Ryttareliten på TV.
Kramisar
Som en tickande bomb
Liten lägesrapport....
Vet inte riktigt hur jag ska formulera mig men det känns som om jag inte alls har någon makt över tankar/känslor i mitt liv just nu. Jag kan ena stunden tycka att mitt mående är bedrövligt ena dagen och sedan helt OK nästa dag. Att livet är både med- och motgångar, det vet jag men jag blir så otroligt trött av svängningarna av och på. Det är alldeles för stora kontraster och motgångarna är som megastora hinder i vägen och de är svåra att ta sig förbi. Att jag sen inte vet hur det ser ut på andra sidan av hindret gör mig osäker och rädd. Jag är rädd för ord, jag är rädd för allt.
Rädslan och ångesten är som en tickande bomb. Antingen slocknar veken innan det exploderar eller så smäller det av. :(
Låter mer drama än vad det är......
En dålig start på veckan ger ju bra förutsättningar att det kommer bättre dagar sen ;)
Kramisar
Superhjälten C
Imorgon är en ny dag, en ny månad och nya möjligheter. Idag har varit en sån dag som man bara vill att den ska ta slut. Trassliga tankar som enbart gett känslan av att snubbla och falla, kravla lite och resa sig för att snubbla igen.
Tänk vad bra det vore med lite krafter utöver den vanliga. Då skulle nog inte ångesten ha en chans mot mig. Jag skulle gå vinnande ur alla sammandrabbningar och bäste herr ångest skulle springa iväg som en hund med svansen mellan benen.
Och som grädde på moset så pajade min laptop idag också :(
Jag är tacksam för att jag fick ett bra ridpass ikväll, det behövdes för att få något i den positiva vågskålen men nu är det snart godnatt och bye bye mars månad.
Kramisar
Mot ljusare tider
Ljusare tider.....
Ja tack - det vill jag ha. Nu är det inte på långa vägar nattsvart men jag känner mig lite vilsen i mig själv. Jag bara springer ifrån allt som har med tankar och känslor att göra just nu. Så länge jag befinner mig i rörelse så slipper jag tänka och känna. Då känner jag mig någolunda trygg.
Ridit bästa och nyfikna ponnyn idag.
Ridpasset idag var ok, varken mer eller mindre.
Att umgås med hästarna är världens bästa terapi, för då finns inga tankar utan allt är bara här och nu.
När jag har ångest brukar jag ibland städa och kasta saker för att lugna sinnet, då menar jag inte att kasta sönder saker utan jag slänger saker som sopor. Jag måste väl erkänna att jag kastat sönder lite saker i affekt också, men det var längesen sist.
Det finns nog massa sätt att få tillfällig ångestlindring, både bra och dåliga sätt och jag är långt ifrån expert på ämnet men jag försöker att hitta vägar att anpassa mitt liv så att ev ångest blir hanterbar och att få vardagen att rulla på utan större missöden.Kramisar
Mellan liten och stor
Allt här emellan bilderna ska jag med hjälp av psykolog ta mig igenom i terapin.
Det är mycket som hänt på alla år. Många minnen, många händelser, alla val och konsekvenser.
En hel del som jag behöver acceptera, en massa annat som ska bearbetas.
Inser att jag har en lång väg framför mig innan jag är där jag vill vara men försöker ändå att påminna mig att jag faktiskt redan gått en bit och att jag inte är där jag brukade vara heller.
Kramisar
När kommer våren på riktigt ??!!??
Förra veckan var det strålande väder och vårkänslor i luften. Idag snöar det igen och det känns väl som ett litet bakslag, men vädret är ju inget jag kan påverka och som svensk hör det väl till att klaga lite på dagens snöfall.
Det sjuka jaget och det svenska vår-vädret är ungefär det samma, 2 steg fram och 1 tillbaka sen lite framåt igen och nån gång stannar stegen bakåt, och då är våren här på riktigt och jag mår bra igen.
Det tar på krafterna att tänka , att sen sortera tankar, slänga bort de dåliga och spara de som är bra. Det här att sortera,slänga och spara är jag inte så bra på, men jag försöker att lära mig att "tänka rätt" och det påminner lite om att fysiskt träna nya och oanvända muskelgrupper,
Herre min skapare vad många nya tankar det finns, jag har tänkt så mycket att jag borde ha träningsvärk i huvudet imorgon =)
Kramisar
Fredagsfunderingar
Nån som vet svaren på dessa frågor:
- Varför är det så svårt att tillåta sig att må bra av det jag är duktig på ??!!??
- Varför har jag allt utom mig själv ??!!??
- Varför är livet så orättvist??!!??
Som ni kanske förstår av frågorna ovanför så är idag en grubbel-dag med mottot att lösa världens alla problem och förhoppningsvis räcker det till fred på jorden ;) om jag hittar svaren.
Har en trevlig helg med familjen framför mig, och det räcker långt =)
Kramisar och trevlig helg på er
Lill-Lördag
Jag har haft medvind och lite flow de sista dagarna. Några riktigt fina ridpass, och för att inte tala om energin jag tankat av solen.
Jag kan inte säga att jag vet vart jag är på väg, jag vet ju knappt var jag är just nu ;)
Realist som jag är så vet jag att jag har en lång väg kvar att gå innan jag kan säga att:
- NU är jag frisk !!
- NU mår jag bra !!
Just idag känns det ändå som om den dagen kan komma. Och det finns faktiskt lite hopp =)
Kramisar
Tänk om ......
Jag har de sista två dygnen haft orimligt många tankar i huvudet. Jag hinner inte tänka färdigt en innan det dyker upp fem nya.
Och självklart så är det mest tråkiga, negativa tankar och så lite katastrofkänsla som pricken över i.
Tänk om det snart händer något farligt och hemskt......
Alltid detta tänk om...... :(
Det skulle finnas en max-gräns på antalet tankar, så inte alla kommer på en och samma gång och för varje negativ tanke borde det gå minst två positiva tankar..
Nu är det färdiggnällt för idag, åker till stallet och tittar när tjejerna rider lektion och pussar lite på våra hästar och kanske kommer på bättre tankar.
Kramisar
Ful som stryk
Just nu är läget stabilt, så vardagen rullar på ganska så friktionsfritt men de negativa tankarna har en tendens att alltid vara närvarande, så de personer som säger att positivt tänkande gör dig vacker...
- De tycker att jag är ful som stryk !!!! Hahaha
Det svåra just nu är att fokusera på rätt saker. Jag måste lära mig att tänka mer på vad jag vill ha, inte på vad som gör mig rädd.
Jag glömmer lätt bort att njuta av det som är bra just nu, istället förbereder jag mig på nästa bakslag, för det kommer nångång och då vill jag vara beredd.
Jag hoppas att jag kan slappna av och njuta av en helg med familjen. Och en hel del häst blir det, för ridglädjen börjar återvända och det är så skönt. Så härligt att hoppa av hästen och vara nöjd och redan då börja längta till nästa ridpass.
Kramisar
Kampen mot latmasken
Här sitter jag med en stor kopp kaffe och bloggar istället för att göra något vettigt här hemma, vi har en liten lista på uppgifter/att göra saker den här veckan men det är inga saker som absolut måste göras men ändå..... Så stirrar jag på den och tycker att jag borde ta tag i den.
När jag bestämmer mig för att vila - då kan jag inte sitta still utan gör en massa saker.
Igår bestämde jag mig för att vara lite nyttig idag, och då kommer latmasken med sin vinnarskalle och ingenting blir gjort. Det är väl konstigt ??!!??
Jag vet inte om det bara är jag som är sån här, eller om någon mer känner igen sig i detta. Ett I-lands problem är det i alla fall.
Hur jag än vänder och vrider så är röva bak, jag måste hitta ett sätt att dra ner brallorna så röva kommer fram.
Kramisar
Cecilia 2.0
Enligt wikipedia är felsäkert läge..."underlätta felsökning vid allvarliga problem som förhindrar att systemet startar normalt"
Vet inte om det är en psykolog eller data-snubbe som kan hjälpa mig tillbaka till en vettig tillvaro ;) Hahaha.
Tur att jag är gift med en som kan datorer ;)
Hoppas att den här uppgraderingen av mitt operativsystem (psykoterapin jag nyss påbörjat) är klockrent och välfungerande.
Det är bara att trycka ctrl-alt-delete så fixas allt, eller hur ??!!??
Kramisar
Mellanmjölk
Jag vet inte varför men jag har alltid varit en Av eller På-människa. Just nu befinner jag mig nånstans i mellanmjölkens land, det jag menar är att jag för tillfället varken är av eller på.
Jag mår antingen halvbra eller halvdåligt och det är en konstig känsla att vara i mitten av skalan för det är olikt mig. Jag hoppas att det är bra att vara här och ska försöka att stanna upp en stund.
Ångesten kommer och går, den är min värsta fiende men känns även en vän, visserligen en dålig kompis men jag måste nog inse och acceptera att vi kommer att hänga med varandra resten av livet, men förhoppningsvis inte så ofta eller så intensivt som det sista året.
Jag har en tendens att glömma bort att det finns något som heter lagom, något att träna på de dagar jag mår halvbra, eller ännu bättre helbra dagar. De kanske kommer snart......
Kramisar
Vad är lycka ??!!??
Tänka sig, efter 9 månaders väntan har jag äntligen fått en psykologkontakt och vi har påbörjat terapi. Nu när det verkligen händer är jag rädd och det känns otroligt farligt.
Innan jag gick dit första gången var jag mest orolig för att det skulle vara en tant till att prata med. Jag har så svårt för snälla försiktiga tanter som klappar mig på huvudet och säger snälla saker.
Inget illa menat med att vara tant, det är bara det att jag passar inte ihop med den typen av människor.
Jublade inombords när jag träffade psykologen och konstaterade att här är en rak och tydlig människa som kan säga ifrån och peka med hela handen om det behövs.
Just nu mår jag halvdåligt, men det är stabilt dåligt och det känner jag igen och är van vid, en förändring av det kan ju bli sämre (ja vet, att jag inte ska tänka så negativt, men det går av bara farten) och det vill jag inte så det är svårt att göra de där förändringarna som skulle kunna förbättra livet. Låter konstigt att inte våga ta steget, men rädslan och ångesten sätter verkligen käppar i hjulet.
När jag bara vill ge upp, måste jag försöka tänka på varför jag hållit kvar så länge och då brukar det kännas bättre en stund för det finns faktiskt mycket bra saker i mitt liv också.
Det är otroligt svårt att jobba med sig själv, speciellt när jag vissa dagar inte ens tycker om mig själv eller vill vara med mig själv.
Önskar ibland att jag kunde fly och bli någon annan. Eller sudda ut det som varit och börja om på på ett oskrivet blad.
Förtjänar jag att må bra ??!!??
Det är en fråga som ständigt dyker upp och den har jag absolut inte något bra svar på.
Självklart svarar intellektet men känslomässigt så säger jag Nej. Att ständigt svänga mellan gott och ont och inte veta vilket tillstånd jag vaknar med nästa morgon sliter och tröttar ut mig vansinnigt mycket.
Jag vill bli frisk men vet inte riktigt vad det innebär och hur känns det ??!!??
Vad är lycka ??!!?? När är du lycklig ??!!??
Kramisar
Att be om hjälp
Kunde inte sova inatt, skrev ett utkast till bloggen vid 03-tiden för att fördriva lite tid och varva ner, somnade gott efteråt och det här blev resultatet.
Om det är vardag eller helg när man är sjukskriven spelar egentligen ingen roll, alla dagar flyter ihop.
Kan tyckas konstigt men jag upplever att tiden går så sakta, men jag hinner ingenting. Jag vill så gärna klara av att leva utan att be om hjälp när ångesten har ett järngrepp om mig eller när jag är för uttröttad. Då kan även det enklaste vara ett superstort hinder i vägen.
Vissa dagar klarar jag inte att t.ex handla mat eller ringa det där samtalet jag borde.
Det svåraste jag har är att erkänna att jag inte klarar detta själv, utan jag måste be om hjälp för när det kommer till psykiatri är inte ensam stark.
Jag vill ju helst vara oövervinnerlig men alldeles för ofta kan jag inte ens sätta ord på vad som besvärar eller tynger mig. Hur ska jag då få någon annan att förstå varför jag gör som jag gör, när jag själv inte kan förklara varför.
Kramisar
Skitdag
Tänk om ångesten var synlig, eller ännu bättre en person, då skulle jag nog bli åtalad för grov misshandel och troligen dråp. Jag är så förbaskat trött på denna följeslagare vart jag än går. Det skulle vara så skönt att få slå och sparka på den grymme herr Ågren.....som terroriserar mig var och varannan dag.
Jag bara tänker och tänker och funderar, allt i en rasande fart, det känns som om det inte går att få stopp på flödet, allt elände ska fram på en och samma gång och det finns inget filter eller sorteringssystem som fungerar hos mig.
Något positivt är ändå att dagen snart är slut och jag kommer aldrig mer att uppleva den igen. Om vissa dagar har mer hår under armarna än andra så skulle den här dagen vara groteskt hårig och skulle troligen höra hemma på ett zoo;)
Snart dax att dra täcket över huvudet, be en bön om en bättre dag imorgon.
Kramisar
Hoppas på bättre tider
Jag jobbar på att ta dagen som den kommer, inte grubbla om igår eller ha ångest inför imorgon.
Funderar över livet, om allt stort och smått.
Jag har tankar som ibland tar över och är mer eller mindre destruktiva och de behöver bytas ut mot hoppfullhet. Ibland är tankarna bara rappakalja och jag känner mig helt bakom flötet.
-Som att se ljuset i tunneln, men då tror jag att det är ett tåg som kommer och vågar inte gå mot ljuset. Nu har jag mått dåligt så länge att det börjar bli vardag och att förändringar kan stressa mig, även om de är mot det bättre. Låter till och med knäppt i mina öron.
Ibland känns det som om alla depressioner gjort mig alldeles för tilltufsad i huvudet att jag glömt bort hur det är att vara frisk, må bra och njuta av dagen som den är.
Jag vet att jag troligen behöver medicinera livet ut för att jag har en sårbarhet för psykisk ohälsa och det har jag nog nästan accepterat och förlikat mig med.
Att bli peppad framåt med ord som
- Du är stark
- Ge inte upp
- Du kan ta dig igenom det här
Kan ena dagen vara motiverande för att nästa dag trycka ner mig i skorna och känna mig värdelös och orden blir en börda att bära på. Jag försöker verkligen att tro att det faktiskt är sant, jag vill ju vara en överlevare.
När jag startade min blogg 2012 var tanken att den ska vara positiv, och nu har den blivit delvis en psykiatriblogg och jag hoppas det är positivt också, att det kan hjälpa mig att tillfriskna och om någon annan skulle vara hjälpt av det jag skriver är det självklart mer än positivt.
Min man påtalade för mig att jag måste bli bättre på att lyfta fram mig själv positivt på bloggen och det är väl absolut värt att fokusera på.
Jag är den mogna, vuxna Cecilia, jag vill se det friska, jag fixar det här !!!!
Kramisar
Glöm inte att andas
Suck, att denna jäkla ångest, oro, rädsla aldrig ger upp och försvinner. Just nu är jag otroligt spänd, snabbandad och jag har klart förhöjd puls.
Varför ??!!??
Det är faktiskt positiva saker som stressar mig just nu. Jag ska till stallet och rida grupplektion ikväll och det har jag gjort massor med gånger och behöver egentligen fundera så mycket på det, men hjärnan går på högvarv.
Jag ska till Örebro fältrittklubb imorgon för att se Sara och Filippa göra sin första start i hoppning.
Jag hoppas att intellektet vinner och att det blir en trevlig fredagkväll i stallet och en lyckad tävlingsdag imorgon.
Trevlig helg alla =)
Kramisar
Psykoterapi !!!!
Tjoho vad bra, nu börjar det hända grejer. På tisdag nästa vecka påbörjar jag en resa in i mig själv. Jag har nämligen fått en psykoterapikontakt efter 9 månaders väntan. Är otroligt tacksam över att få starta arbetet,men samtidigt lite nervös och rädd. Vad kommer att hända ??!!?? Jag känner mig ganska liten eftersom jag inte har kontroll över situationen, men jag tror det blir bra i alla fall.
Det optimala vore väl att kunna lägga alla problem i en påse och ge till psykologen:
-Jag vill att du löser det här, gör din tolkning och sen bara fyller mig med svar ;)
Den här dagen började dåligt, blev på förmiddagen mera dåligt och ångestladdat för att på eftermiddagen bli en trevlig dag med nya möjligheter. Det kallar jag snabba svängningar, och just den här svängningen var ju jättebra.
Jag har ridit ett pass på Dansken och ridmässigt var det väl inget höjdarpass, men det viktigaste var väl ändå att det var skitkul att rida idag. Jag och Geir var dessutom själva i stallet så jag kan absolut säga att det var kvalitetstid idag.
Det kan nog kanske vara läge att fira dagen med ett glas bubbel,eller vad tycker ni ??!!??
Kramisar
Hur överlever man ??!!??
Sitter hemma ensam och funderar på allt och ingenting. Just nu är den stora frågan:
Hur i helskotta överlever man en depression ??!!??
Jag är deppig, men ändå känslolös och ångesten mal på hela tiden som om en katastrof väntar runt hörnet.
Jag orkar just nu inte med det här som kallas livet, jag vill bara bort från allt, dra täcket över huvudet och vakna frisk en strålande solig vårdag.
Det är fruktansvärt att inte stå ut med sig själv !! Och vetskapen om att jag har allt jag någonsin önskat mig men ändå oförmögen att uppskatta det just nu. Ni som känner mig vet vilken otrolig familj jag har och hur underbara de är.
Att bryta en sån här cirkel är f*n i mig inte det lättaste, Ena dan är jag helt övertygad om att det är möjligt för att nästa dag misströsta och uppleva allt kolsvart och helt omöjligt.
Tänk dig att vara i ett stort hus och du ska ta reda på vad klockan är, Jag springer runt i alla rummen och alla klockor går fel.
Jag har fullt upp med att tänka på vad jag känner, vad jag sagt och gjort, vad jag borde göra och alla måsten jag själv målar upp som viktiga.
Hoppas på att en eftermiddag i stallet med lite ridning vänder just den här dagen till något bättre.
Kramisar
