Tänk om ångesten var synlig, eller ännu bättre en person, då skulle jag nog bli åtalad för grov misshandel och troligen dråp. Jag är så förbaskat trött på denna följeslagare vart jag än går. Det skulle vara så skönt att få slå och sparka på den grymme herr Ågren.....som terroriserar mig var och varannan dag.

Jag bara tänker och tänker och funderar, allt i en rasande fart, det känns som om det inte går att få stopp på flödet, allt elände ska fram på en och samma gång och det finns inget filter eller sorteringssystem som fungerar hos mig.

 

Något positivt är ändå att dagen snart är slut och jag kommer aldrig mer att uppleva den igen. Om vissa dagar har mer hår under armarna än andra så skulle den här dagen vara groteskt hårig och skulle troligen höra hemma på ett zoo;)

Snart dax att dra täcket över huvudet, be en bön om en bättre dag imorgon.

 

 

Kramisar