Jag vill vara vanlig
Just nu är jag lite trött på att vara jag. Jag vet någonstans att jag är alldeles för hård och sträng mot mig själv. Ändå fortsätter jag att döma och ha orimliga krav på vad som är acceptabelt.
Jag börjar om varenda dag, eller varje vecka, men när kvällen kommer har jag ändå misslyckats att vara den jag vill att jag ska vara. Därför somnar jag ofta med en känsla av att inte må bra.
Jag vill vara vanlig, jag vill vara lagom men jag är en allt eller inget-person och det är att leva med en på eller av-knapp. Det finns inget mittemellan.
Hur många som jag finns det ??!!??
Hur många börjar om imorgon ??!!??
Kramisar
Den färgade årstiden är grå
Hösten är här och jag vill inte dippa, efter 2 års kämpande mot depression och ångest så vill jag ha lite sinnesro.
Eller är det för mycket begärt ??!!??
Hur mycket jag än försöker att tänka positivt så gnager den där lilla ångestråttan, och skapar en osäkerhet över min egen förmåga att tänka rätt och handla förståndigt.
Visst låter det enkelt, men ibland blir jag tokig av alla goda ord på vägen.
Nu är det bara att bita ihop eller bryta ihop som gäller ;)
Jag kämpar vidare !!
Kramisar
Vad blir det ??!!??
Idag är känslan att vara med, men ändå inte riktigt där, fasaden är putsad men på insidan är det kaos.
Jag hoppas att det bara är en dålig dag och inte en början på en neråtspiral. En höstdepression är det sista jag behöver just nu :(
Det är som att bo i ett korthus och se stormen närma sig. Med andra ord så är inte mina förutsättningar de bästa. Eller så kanske jag bara gör det enkla mer komplicerat än det är.
Så många frågor men inga svar......
Kramisar
Ensamhet
Jag är typen som inte gillar att vara bland massor av folk, så Ullared och IKEA står absolut inte på min lista över trevliga ställen att vara på. Jag är kass på att mingla och kallprata på stora tillställningar. Känner mig hopplöst ointressant och felplacerad.
Jag är så där på fel ställe ofta, är jag med vänner så vill jag hem till mitt och när jag är ensam vill jag vara tillsammans med andra.
Jag kan verkligen längta efter att få vara ensam men ofta blir det bara fel, jag vill absolut inte umgås med mig själv utan önskar att jag kunde krypa ur kroppen och bara dra därifrån eller så kommer alla galna tankar som förpestar min tillvaro.
Varför kan det inte vara lätt att veta var jag ska vara och när jag ska vara där ??!!??
Kramisar
Försöker tänka postivt
Ledig dag och tankarna har visst blivit galna idag. Alla attackerar mig. Det är en salig blandning av positiva och negativa tankar.
Jag är oerhört tacksam för sommaren som varit men samtidigt livrädd för hösten som kommer.
Jag och senhöst är inte alls bästa vänner, jag vet att det blir en dipp neråt. Just nu skulle jag vilja veta hur den kommer se ut och hur lågt den drar ner mig för att kunna möta den och förhoppningsvis kunna parara så jag håller mig flytande.
- Hur och varför blir det så här ??!!??
- Jag som har allt man kan önska, förutom mig själv ??!!??
Precis så har jag levt största delen av mitt liv, men det funkar inte längre. Jag måste möta mig själv och alla demoner för att komma ut på rätt sida av livet, och just nu önskar jag att det bara vore att ösa ur sig allt hos psykologen och hon gör sin tolkning och fyller mig med svar. Enkelt och smärtfritt tack.
Jag ska försöka att hitta på något roligt att se fram emot, det brukar hjälpa.
Någon som har nåt bra tips på roligt att göra under hösten ??!!??
Kramisar
Hejdå sommar och Hej höst
Jag har i flera dagar försökt att hitta de rätta orden för att beskriva hur det känns, men det blir inga ord skrivna, pappret förblir tomt......
Inser att jag inte kan beskriva det bättre än så, pappret förblir tomt.
Letar kraft och energi inför hösten och om det är sant att livet är kort så ska jag passa på att försöka le så länge jag har tänderna kvar ;)
Kramisar
Vardagslivet på ingång
Jag har haft en bra sommar, nu är det dags att återgå till vardagen igen. Jag ska börja jobba idag, igår var första terapi-tillfället.
Jag håller tummarna att jag inte dippar så djupt under hösten, att jag och psykologen fångar upp mig innan det blir för lågt. Jag vill hitta rätt pusselbitar som passar i mitt liv, jag vill ha kontroll och jag vill bli positivt inställd till mig själv.
Det låter som om jag tar ut eländet i förväg, men hösten har alltid varit en tung årstid för mig så jag vet att det kommer bli en "deppig" period. Frågan är hur deppigt kommer det att bli ??!!??
Jag måste lära mig att inte tro på allt som jag tänker. Lära mig att veta vilka tankar som är bra och vilka som dåliga.
Med andra ord, så kommer jag inte bli sysslolös än på ett tag ;)
Kramisar
Acceptans
Att vara deprimerad är illa nog som det är, men att återhämta sig och acceptera de nya förutsättningarna är också ett arbete.
Hur jag än vänder och vrider på allt så kvarstår det faktum att livet blir inte det samma, jag är tilltufsad.
Skulle kunna jämföras med en porslinsfigur som gått sönder och sedan blivit ihoplimmad igen, den blir skörare och går lätt sönder igen. Min porslinsfigur har träffat marken vid ett knippe tillfällen under livet. Jag försöker acceptera att jag inte har hög stresstålighet längre och att jag måste vara försiktig och observant på symtom som kan vara en ny depression. Risken ökar för återfall efter varje episod och jag kommer troligen drabbas igen. Det känns surt, jag tycker att det räcker nu, att jag har fått min beskärda del och lite till.
Att saker inte blir som man tänkt sig har jag fått uppleva den hårda vägen men har du någon gång i livet tänkt som en person med ångest och depression så är det positivt att det inte blir som man tänkt sig :)
Kramisar
Min version av sanningen
Ångest eller ångest ??!!??
Jag vet att alla någon gång i livet har ångest och att det är normalt, men jag har också upplevt en annan typ av ångest, den sjuka varianten som inte är som små svarta fläckar i tillvaron. Den som äter upp mig inifrån och gör hela tillvaron svart. Då all tid och kraft går åt till att hålla sig levande och att överleva. Känslan av att inte stå ut, vilja krypa ur kroppen, och med hjälp av tvångstankar/handlingar hålla sig kvar i katastrofkänslan och bara fokusera på att andas.
När känslan av att inte stå ut en sekund till är som starkast, då logiskt/rationellt tänkande är en utopi, då livet gör så ont att leva- det är ingen vardag som jag önskar någon att få uppleva.
Ångest som gör att pulsen rusar, det blir tungt att andas och händerna blir alldeles kallsvettiga, det är inte samma sak som att inte kunna välja mellan Aftonbladet eller Expressen eller ångra något man sagt eller gjort på senaste festen.
Att få höra att ångest inte är farligt och att det går över är ingen tröst när det är som värst, när läkemedel inte mer än tar udden av eländet, då är det mer än svårt att tro att livet någonsin ska bli normalt.
Att beskriva ångest med ord är inte det lättaste, och den upplevs troligen olika hos olika personer, det här är mitt försök att sätta ord på vad jag upplevt.
Jag är idag mer tillfreds med livet och mycket av det kan jag tacka min familj för. De har hjälpt, stöttat och bara funnits här hela tiden.
Nu ska jag bara lära mig att välja mellan Aftonbladet och Expressen ;)
Vad är ångest för dig ??!!??
Kramisar
Att hitta balans
Jag undrar om jag mår bra.
Antar att det är en "sjuk" fråga men men...
Jag vill gärna tro att allt är bra just nu.
Jag har en hyfsad balans i tillvaron där allt det negativa inte väger tyngre än det positiva.
Mina destruktiva tankar får inte allt utrymme, jag njuter av sommaren och längtar efter att få fjällvandra. Jag funderar inte på vad jag äter och dricker just nu, vikten är ett senare projekt.
Semester från psykoterapi ger mig en möjlighet att smälta och sortera allt från vårens sessioner, det har varit tufft, omvälvande och nyttigt att ta fram alla spöken, tråkigheter och annat som påverkat mej negativt.
Och det har nog gett resultat. Jag börjar att förstå hur vissa saker hänger samman, varför jag gör och tänker som jag gör.
Jag vet att jag har en hel del kvar att jobba med innan jag har tillräckligt mycket i den positiva vågskålen, så den inte tippar över med negativa tankar, handlingar så lätt som den gjort tidigare.
Jag kämpar vidare och tar lite i taget, det är inte likt mig som alltid varit "allt eller inget".
Och jag fortsätter att tro att jag mår bra :) Det är en bra start på dagen. Tjing !!
Kramisar
Herr Ångest på besök
Jag tänker nog för mycket vissa dagar. Jag försöker att känna efter och leta positiva saker men alla dagar är inte bra dagar. Jag kräver inte att allt ska vara bra alltid, att hela tillvaron ska vara perfekt. Jag vet faktisk inte vad jag vill ha, men lite sinnesro skulle sitta fint. Allt som känns och sköljer över mig de dåliga dagarna är olustkänslor, rädsla.
"Bara" ångest helt enkelt.
Herr Ångest är en välkänd gäst i mitt hem. Han har varit inneboende i mer än ett år, nu hoppas jag att jag är stark nog att sparka ut honom snart.
Jag kanske är gnällig, men jag är så trött på att må dåligt, att inte veta hur dagsformen är, att inte kunna planera framåt för vem vet, det kanske är en sämre dag. Jag är i mittemellan sjuk och frisk och det är också slitsamt och allt bara svänger upp och ner hela tiden.
Hur orkar jag när jag inte orkar mer ??!!??
Kramisar
Semestertider
Nu är det sommar och semestertider. Tänk om det var möjligt att få semester från sig själv också. Jag mår ändå relativt hyfsat just nu, skulle beskriva det som stabilt halvdåligt. Jag kämpar varje dag med ångest, negativa tankar och katastrofkänsla. Det finns absolut bra ögonblick också men av någon knäpp anledning är det så mycket enklare att se och fokusera på det negativa och glömma det positiva i tillvaron.
Jag kan se det vackra igen, ibland lyckas jag vara här och nu,
Det som de flesta beskriver som normal vardag är jag långt ifrån ännu men jag har kommit en bit på väg. Jag jobbar 50%, jag klarar av att fika/äta ute, jag tror att jag ler oftare nu för tiden och jag ser fram emot semesterledigt med familjen :)
Hur ser din semester ut ??!!??
Kramisar
Kloka ord
Visst är det sant det som står i detta citat men sen så är det faktiskt inte så lätt i praktiken. Jag kan en dålig dag bli sjukt provocerad av alla "kloka ord och citat". Det är inte så lätt att bryta tankemönster eller beteenden. Att ha en massa strategier för att överleva, det är ingen liten sak att förändra.
Just nu är jag i alla fall motiverad att nysta i livets alla trådar för att få ordning på mig själv igen.
Kramisar
Empati
Måndag igen, ny vecka och nya möjligheter. Jag är som många andra och tror att nu j**lar ska det bli bra, helst perfekt. Lycklig, träna, äta rätt och hela den harangen....att jag aldrig tröttnar och ger upp detta och istället försöker vara här och nu. Lära mig att det kan vara bra utan att vara perfekt.
Jag har alltid haft svårt att vara snäll mot mig själv, så fort jag är empatisk mot mig, så tror jag att jag är självgod och dryg.
Varför då ??!!??
Det är så viktigt, kanske för viktigt att andra ska ha det bra först och när det blir min tur finns inget kvar att ge.
Vad gör du för att vara självempatisk och nöjd med dig själv och livet ??!!??
Så ny vecka, nya möjligheter får bli att träna på att vara snäll mot mig själv.
Ligger nu i solen och steker, är trött på att känna mig blekfet:(
Det är enklare att sola än motionera hahaha
Kramisar
Njutit av livets goda
Jag vågar knappt tro att det är sant, jag mår ganska bra. Visst har jag ångest och mörka knäppa tankar, men inte hela tiden.
Jag har njutit av små saker som förgyller tillvaron hela helgen, 2 bra ridpass på Dansken, bubbel, några glas rött, glass, grillat och lördagsgodis :) :)
Jag har dock svårt att slappna av i den goda känslan utan är fortfarande rädd att snart kanske det blir sämre igen. Jag försöker övertala mig själv att jag också förtjänar att må bra men jag är inte helt övertygande.
Imorgon är det 2 månader kvar innan jag och Geir ska fjällvandra så vi har börjat med förberedelser lite smått. Kollat på hur långt vi ska gå varje dag, provpackat ryggsäcken, planerat in 2 promenader de närmaste 2 veckorna för att känna på kängorna i skogen. Jag börjar bli lite nervös och undrar vad har jag gett mig in på.
Världens sötaste ponny, hahaha
Kramisar
Flummiga funderingar
Sitter och funderar över livet i det stora hela, ibland känns det som om jag befinner mig i ett skymningsland mellan sjuk och frisk. Jag pendlar fortfarande upp och ner men jag tror jag har fått bättre kontroll på mig själv, mina känslor och varför jag gör som jag gör.
Låter bra flummigt....och jaa, det är det ;)
Jag vet att jag har allt jag önskat mig, men ändå har jag vissa dagar svårt att förstå det, ibland så funderar och tänker jag fel och för mycket och då tror jag att jag inte förtjänar att vara lycklig...
För att få med lite onödigt pladder så kan jag fortfarande inte ta bra selfies :)
Har på kortet precis avslutat ett kort springpass idag.
Va fint-då fick jag med lite präktigt pladder oxå...
My head's under water
But I'm breathing fine
You're crazy and I'm out of my mind
Kramisar
Aftonbladet eller Expressen
Hejsan alla glada, och ni andra :)
Ser fram emot en helg i solen, åh vad mycket vädret betyder för humöret. Jag är absolut inte glad och lycklig jämt, men det är inte heller nattsvart hela tiden.
Mitt största problem just nu är nog ångest till och från och alla tankar som far omkring. Vissa dagar är det ett surr från morgon till kväll, andra dagar tystare. Jag tror att mycket kommer sig av att jag påbörjat terapi. Känns ibland som att fördämningarna brister och allt bara forsar fram över mig...
Om jag ändå är inne på hur huvudet fungerar just ni så kan jag lugnt påstå att jag är sjukt glömsk och går på autopilot stundtals.
Jag måste stänga av ibland för att orka känns det som.
Och jag är så otroligt ambivalent och rädd för att ta beslut att hälften vore nog:(
Jag har ingen aning om varför det är så svårt att välja, och varför jag är så rädd att det blir fel......
Någon mer än jag som har svårt med beslutsångest ??!!??
Kramisar
När hela huset sover
Lite av det som rör sig på insidan skallen en sömnlös natt. Kanske inte så begripligt eller sammanhängande men helt ärligt, och jag förstår inte heller varför jag tänker så här......
Jag känner mig stundtals trasig och rejält tilltufsad. Jag kämpar med att laga det som gått sönder hos min psykolog och det är fasiken inget litet jobb det. Stundtals känns det som en omöjlig uppgift att lappa ihop själen.
Hur ska jag lära mig att hantera mig själv??!!?? Jag är enkel och komplicerad på en och samma gång. Jag är jag, men vem är jag egentligen??!!??
Jag önskar inte att allt ska vara perfekt hela tiden, vill bara att verkligheten ska vibrera mindre och få vara lagom.
Rastlösheten är som myror i hela kroppen och jag har svårt att vara stilla. Om jag hela tiden gör något så slipper jag alla tankar.
Tankarna är många, långa, korta och mer eller mindre knäppa. Det jobbigaste är de sjukaste tankarna, de som jag inte vill tänka alls och som känns som de inte tillhör mig utan är någon annans.
Varför kommer alla känslor som en stor tsunami??!!?? Det är antingen alla på en gång eller inga alls. Jag kan ena stunden känna mig helt tom för att nästa sekund bli överrumplad av en mängd olika känslor.
Jag vet att helvetet finns för jag lever i det vissa dagar. Jag kämpar på med min ångest och det känns som jag har nerverna på utsidan. Inte en synaps som funkar som den ska.
Alla transmittorsubstanser skenar som vilda hästar.
Inget jag önskar att någon annan ska behöva uppleva, men vi är ett knippe "knäppgökar" som har det så här varje dag, mer eller mindre.
Kramisar
Good enough
Idag på jobbet pratade vi om att vara nöjd med det man faktiskt har gjort, och inte fokusera på det man inte har gjort.
Jag har väldigt lätt för att fokusera fel och detta dåliga samvete följer med mig som en skugga som är svår att skaka av sig. Det är så himla enkelt att se det som aldrig blev gjort. Jag misstänker att jag inte är ensam om detta, och att det är något jag måste jobba aktivt med att försöka lära mig att tänka i andra banor.
Trevlig helg alla, vi ska som vanligt åka på tävling. Sara och Dansken hopptävlar imorgon och så är vi bjudna på barndop på söndag.
Kramisar
Dan före dan
Jag kan inte förstå varför ??!!??
Dagen innan ett läkarbesök ökar ångesten och jag har idag haft en konstant känsla av att något ska hända, och det där något är farligt :( .
Det är helt omöjligt att strunta i den där obehagliga känslan som bara gnager på insidan. Bröstkorgen känns för liten och luften kommer bara halvvägs när jag andas. Hela jag är spänd och känslan är "vill bara fly", komma bort från allt det onda. Tur att det sunda förnuftet finns där och tvingar mig att så lugnt som möjligt stanna kvar, och att jag inte har något att vara så rädd för.
Kramisar
