Vet inte riktigt hur jag ska formulera mig men det känns som om jag inte alls har någon makt över tankar/känslor i mitt liv just nu. Jag kan ena stunden tycka att mitt mående är bedrövligt ena dagen och sedan helt OK nästa dag. Att livet är både med- och motgångar, det vet jag men jag blir så otroligt trött av svängningarna av och på. Det är alldeles för stora kontraster och motgångarna är som megastora hinder i vägen och de är svåra att ta sig förbi. Att jag sen inte vet hur det ser ut på andra sidan av hindret gör mig osäker och rädd. Jag är rädd för ord, jag är rädd för allt.

Rädslan och ångesten är som en tickande bomb. Antingen slocknar veken innan det exploderar eller så smäller det av. :(

Låter mer drama än vad det är......

En dålig start på veckan ger ju bra förutsättningar att det kommer bättre dagar sen ;)

Kramisar