Jämtlandstriangeln

 
Jag och Geir har under torsdag-lördag vandrat Jämtlandstriangeln och det har varit fantastiskt. Jag var ju tvungen att släpa omkring på en förkylning men det tog inte bort upplevelsen i stort. Naturen var otroligt färggrann och luften så där gott höstkrispig.
 
 
3-rätters middag efter en dag på fjället var en ny upplevelse för mig, och det slank ner lite vin till maten också. Det häftigaste är ändå alla möten med andra vandrare och för att utmana oss lite språkmässigt så fick vi holländare till bordet i Blåhammaren vilket innebar att det var bara att damma av engelskan( gick lite bättre än väntat, och efter ett glas vin ;) ).
 
 
Inte mycket till utsikt på morgonen, men på fredagen klarnade det upp och solen visade sig. Då var livet underbart på fjället. Och själva vandringsleden var i det stora hela väldigt lätt att gå. 
Storulvån-Blåhammaren 12 km
Blåhammaren-Sylarna 19 km
Sylarna-Storulvån 16 km
 
 
 
Här är han jag älskar mest. Att få uppleva naturen tillsammans med honom gör mig lycklig :)
 
 
Trots vandring i regn hela lördagen så mår jag bra. Att vandra gör mig lycklig och tillfreds. Att få vila från ångest är så skönt. Det är här jag känner mig levande och tänk om jag kunde må så här när det är som sämst....
 
 
 
 
 
Kramisar
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Min ryggsäck

Sitter här och funderar på vad jag ska göra med allt jag har med mig i ryggsäcken. Ska jag fortsätta i psykoterapi och rota runt i den eller ska jag låta det vara som det är??!!?? Försöker få svar på frågan om det jag har i min ryggsäck är för tungt?, så tungt att jag inte kommer framåt eller om jag kan leva livet trots innehållet.
Det känns som om man skulle behöva vara frisk för att få svar på frågorna. Min hjärna har lite svårt för att bestämma sig, alltid ambivalent och sen lite galenskap på det gör inte saken lättare.
Fortsätter att fundera....
 
 
 
Kramisar
 
 

Här och nu

 
Hej, det var ett tag sedan jag var här, har haft fullt upp med semester :) 
Jag försöker verkligen vara här och nu men det är ju inte det lättaste, mina tankar drar ofta iväg och jag är ofta nån helt annan stans. Jag går händelserna i förväg och glömmer att njuta av det som är Just Nu.
Att det ska vara så svårt ??!!?? 
 
 
 
Jag har i alla fall hittat ett ställe där jag oftast kan varva ner och låta hjärnan vila och det är i naturen. Jag älskar att gå i skogen eller i fjällen. Det är rena hälsohemmet för mitt i vanliga fall överbelastade huvud. 
Tänk om jag kunde hitta ett sätt att finna den känslan i det vanliga vardagliga livet, vad mycket trevligare allt skulle bli. 
Jag kommer nog aldrig lära mig detta fullt ut men jag fortsätter att försöka, skam den som ger sig ;). 
Är du här och nu ??!!??
 
 
Kramisar
 
 

Vilodag

 
I might look like I am doing nothing
but in my head I am quite busy
 
 
Idag skulle vara en vilodag, det har varit fullt upp några dagar, eftersom jag inte mår helt ok så är det jobbigt med ett snabbt tempo, jag blir fort trött, ångestfylld och är fortfarande väldigt ljudkänslig. 
Kroppen vilar men inte huvudet. Där är det kaos idag. Jag är så trött på alla negativa tankar som hela tiden pockar på uppmärksamhet. Idag är de dessutom väldigt påträngande. Jag försöker att ignorera dem med dåligt resultat :(. 
Såna här dagar, de som bara handlar om att överleva, de tar så mycket energi och det är inte enkelt att vara människa då.
Längtar redan till kvällen, vill att det ska bli en ny dag med nya förutsättningar.
 
 
 
Kramisar

Att leva med psykisk ohälsa

 
Precis så här är det att leva med återkommande depressioner och ångest. Det slutar aldrig men med lite tur så kan det gå lång tid mellan skoven. Jag lider av psykisk ohälsa, men det vet ni ju redan ;). Men jag är varken svag eller oberäknelig, bara så ni vet :). Just nu är jag på väg tillbaka och strävar mot punkten "I start to belive again". Med lite tur och jävlar anamma så blir det en symtomfriare sommar. Lite ångest här och var, det har jag lärt mig att hantera och leva med så det skrämmer mig inte så mycket längre. 
Jag lever fortfarande och det är jag glad över för när det är som värst så saknas livslusten och hur man än vänder och vrider på det så kan sjukdomen ha dödlig utgång och det är något som gör mig rädd. 
Men just idag känns det hoppfullt inför sommaren......
 
 
 
Kramisar
 

Helgens terapi

 
När man inte mår så bra är blommor från fina kollegor trevligt, att bli påmind om att jag har ett liv utanför den här depressionen. 
 
 
Att shoppa gör alltid gott åt själen. Unnade mig själv lite nya kläder :)
 
 
En tur ut i skogen är nog den bästa terapin. Ångesten släpper en stund och jag glömmer bort att jag mår dåligt. Det är så häftigt att kunna se, höra, känna och lukta utan att på något sätt värdera det. I skogen kan jag vara här och nu :)
Nu är helgen slut och jag är så mättad på intryck, behöver vila några dagar tror jag. Det tar tid att klättra uppåt mot ett bättre mående.
Hoppas du också haft en fin helg !!
 
 
 
Kramisar
 

Bitter idag ...

Just nu är jag inne i en sämre period, jag hatar verkligen att vara deprimerad och att ha ångest. Jag vet ju att det kommer i skov, att det är något jag får leva med. Idag känner jag mig bitter och det mesta känns mörkt och jag ställer mig frågan: Varför just jag ??!!??
 
 
Jag försöker tänka framåt, när livet återvänder till det "normala". När jag kan skratta och känna mig delaktig i det som händer runtomkring. Vägen tillbaka har börjat och det kommer inte gå rakt uppåt men jag ska kämpa. Mina sjuka tankar ska inte vinna. Och som grädde på moset så höjde vi en medicin idag, den som jag går upp i vikt av. Bra, då kan jag fortsätta att vara den ständiga bantaren ;) 
 
"Some were born to be lucky, Some were born to be fighters" 
 
 
 
Kramisar

Ångest igen......

 
Jag vill inte vara den som klagar, jag vill inte vara bitter men nu måste jag få ur mig lite. Haft ständig ångest några veckor utan att hitta nån anledning. Det kryper i kroppen, jag känner mig stressad och vill helst bara krypa ur skinnet och försvinna. Sover som en kratta, vaknar av att jag krälar i sängen med världens ångestpåslag och vill bara bort från mig själv. 
Jag vet inte vad som är värst, att ha lite ångest hela tiden eller att må bra till och från. Det känns alltid som ett nederlag när måendet sviktar och det tar på krafterna att pendla upp och ner. Det är en kamp varje dag att få vardagen att fungera, alla måsten känns så stora och jag känner mig så liten. Det är inte lätt att vara människa. 
Nu har jag gnällt färdigt, dax att ladda för att vara ponnymamma hela helgen, tävling imorgon och pay & jump på söndag. Full fart med andra ord, då hinner jag inte känna efter hur jag mår. Tar tag i det en annan dag. Nu kör vi !!
 
 
Kramisar
 

7ka tankar

Har de senaste dagarna haft mer ångest men jag har hanterat det ganska bra. Jag har bara accepterat att den finns där och inte gjort nån stor grej av det. Det känns så stort att jag kommit så långt.
När ångesten kommer så kommer det ett knippe sjuka tankar på köpet. Just nu kretsar de flesta kring min övervikt och det suger att vara tjock igen. Kombinationen av biverkningar och för mycket soffläge skulle jag tippa på är orsakerna till detta elände. Jag köper inte riktigt det här att äta mediciner för att må bra, då får man kanske acceptera viktuppgång....jag mår inte bra när jag är tjock heller. Hoppas att vårens vandringar kapar några kilon. Vill inte få ätstörningsbeteende igen. 
Sen så kommer även lite katastroftankar, självskadetankar ihop med ångesten men de är inte speciellt påträngande för tillfället och det är ju positivt.
Önskar er en trevlig helg, själv ska jag jobba ikväll och imorgon, men lite ledig helg hinner jag med :)
 
 
 
Kramisar
 

Dax att vakna nu

Här är det ok, ganska bra. Men jag kan inte påstå att jag lever fullt ut. Trött och omotiverad. Borde ta tag i tillvaron och göra något men orkar inte. Känner mig matt. Det är en konstig känsla att må bra men inget göra, inget jag känner mig bekväm i. Inte för att jag vill ha ångest igen men då är jag i alla fall lite alert. Då händer det något och det passar min otåliga själ bättre än den här sega sörjan jag befinner mig i nu. Är verkligen blekfet just nu ;)
Ge mig vår och lite vårkänslor nu, då kanske kroppen vaknar. Ge mig energi att orka med att leva ett liv utanför soffan och sängen. 
Har ni några bra förslag på saker som kan väcka mig och få lite fart i tillvaron igen ??!!??
 
 
 
Kramisar
 

Acceptera psykisk ohälsa

 

Att acceptera att jag har en kronisk sjukdom som kräver livslång medicinering är f_n inte det enklaste. Det här med acceptans kommer jag få jobba med länge, troligen för alltid, men det är väl bara att acceptera att jag är inte bra på allt ;) ;)
Ibland tror jag att acceptera min psykiska ohälsa är att låta den ta plats och finna mig i att jag inte mår bra. Att acceptera är samma sak som att ge upp kampen mot ett bättre mående.
Ibland tror jag att acceptans innebär att jag ska leva med mina svagheter och göra det bästa av situationen.
När kan man säga att man har accepterat sin psykiska ohälsa ??!!??
Jag vänder och vrider på ordet acceptans och det verkar vara tolkningsbart i oändlighet.

Vad innebär acceptans av psykisk ohälsa för dig ??!!??

Kramisar

Livet från den ljusa sidan

 
Måste ju visa min blingiga hjälm :)
 
 
Bubbelkväll igår igen :)
 
 
Jag har lite flyt just nu, livet är snällt, så gott som ångestfri, ljuset är på väg tillbaka.....
Listan skulle kunna bli ganska lång med positiva saker för tillfället och jag njuter av att äntligen få må lite bra igen. 
Visst funderar jag och är rädd att det ska bli bakslag, att ångesten återkommer som en käftsmäll men jag försöker verkligen bara att vara här och nu, i det goda :)
Hoppas att ni också mår bra.
 
 
 
Kramisar
 
 

Är det min tur nu ??!!??

 
Har den senaste månaden gått från sämre till ganska okej. Känner mig nöjdare med tillvaron och hoppas att 2017 blir mitt år. Jag har kämpat i uppförsbacke tillräckligt länge nu. Jag förväntar mig inga stordåd men nån gång måste det väl ändå vara min tur att må bra??!!??
Jag vill klara av att jobba, vara fru och mamma. Och naturligtvis ha tid att göra saker jag mår bra av. Jag vill känna att jag lever mitt liv. Jag vill känna mig levande. Jag tycker inte att det är för mycket begärt......
 
 
 
Kramisar
 
 

Nyårslöfte

 
Jag gillar verkligen känslan av att ett nytt år ligger framför oss, kalendern är tom och det blir en nystart. Året 2017 hoppas jag går i vandringens tecken så mitt nyårslöfte blev så klassiskt det bara kan bli. Jag ska gå ner i vikt för att orka mera. 
Förövrigt mår jag ganska bra, jag känner igen mig själv och tankarna är inte bara knasiga. Jag hoppas det håller i sig länge, helst för alltid men det vet jag är att hoppas på för mycket.... mitt liv går verkligen upp och ner. Bara att gilla läget och följa med !!
 
 
Kramisar
 
 

Den som väntar på något gott ......

Mår sådär. Väntar på att insättningssymtomen ska lägga sig. Jag vill gärna få lite julkänsla och känna att livet är lite snällt igen. Men jag kämpar på och tar en dag i taget, snart måste det vända uppåt. 
Hoppas ni har det bra så här i juletid. 
 
 
Kramisar
 

Here we go again...

 
Jag har under hösten trappat ner ett läkemedel och det gick visst inte så bra. Sitter nu med ångest och är troligen deprimerad igen. Känner mig misslyckad. Jag har så svårt att acceptera att jag måste äta mycket läkemedel för att fungera. Jag vill inte vara sjuk. 
Nu blir det att sätta in läkemedlet igen och med det kommer alla insättnings-symtom. Bara att gilla läget och må illa, bli yr och få hög ångest igen då innan det stabiliserar sig. Håll tummarna att det är snabbt avklarat, jag har inte tid för sånt här. Jag vill ju leva oxå.
 
 
Kramisar
 

Tjuvstart

 
 
Eftersom jag alltid mår dåligt vid den här tiden på året och att det brukar lätta något runt advent så har jag tjuvstartat. Adventsstjärnorna lyser fint i köksfönstret och den första lådan Juleskum är öppnad. 
Håll tummarna att det fungerar !!!!
 
 
 
Kramisar
 
 

Våga vara modig !!

Vad innebär det att vara modig ??!!??
Det finns många olika sätt att vara modig på och jag tycker nog själv att jag är en modig person.
Som psykiskt sjuk är det så otroligt mycket lättare att visa upp en "normal" fasad för att alla ska tro att allt är bra. För mig är det modigt att våga visa att man mår dåligt.
 
 
Jag har alltid varit ganska så nyfiken av mig så jag har vågat prova nya saker och det är också ett sätt att vara modig på. Jag har provat fallskärmshoppning, men måste erkänna att jag var för feg för att fortsätta. Jag har övervunnit min hästrädsla och rider. Jag är kanske inte lika modig när det kommer till allt och att våga prova nya konstiga maträtter gillar jag inte så jag är inte modig hela tiden. Jag kan vara liten och rädd också.
Att vara rädd men ändå försöka det är modigt tycker jag, för provar du inte så vet du inte om du törs.Och vad vore livet utan att våga  följa sina drömmar.....
Det modigaste jag någonsin gjort gjorde jag när jag var som mest deprimerad. Jag vågade faktiskt fortsätta leva de dagar jag bara ville dö.
 
Vad är mod för dig ??!!??
 
 
Kramisar
 
 

Tipspromenad

 
Visst är hösten vacker. Jag älskar alla vackra färger och den kalla friska luften, men.... Hösten är även den tid på året jag oftast mår lite sämre. Jag har även nyligen satt ut ett antidepresssivt läkemedel.
Kan ni hjälpa mig att få svar på mina frågor, jag har inget facit eller några priser att dela ut.
 
1. Jag sover och sover men blir aldrig pigg, kan sova 10-12 timmar/dygn utan att känna mig utvilad. Detta beror på...
  • Tristess
  • Depression
  • Lathet i allmänhet
2. Idag har jag känt mig jättestressad och jagad, känns som om något otäckt är på väg att hända. Detta beror på...
  • Ångest
  • Allmänt gnäll
  • Utsättningssymtom
  • Katastroftankar
 
3. Har ont i en fot, utan anledning. Har inte slagit mig eller gjort något utöver det vanliga. Detta beror på...
  • Överansträngning
  • Hög ålder
  • Bristande träningsmotivation
Om ni har andra teorier eller tänkbara orsaker till mitt mående så tas även det tacksamt emot.
 
 
 
Kramisar
 
 

Suicidpreventiva dagen

 
Idag är det suicidpreventiva dagen och jag har gett mitt bidrag till Suicide Zero. Visste ni att det i Sverige var  > 1500 som förra året tog sitt liv, alltså 1 person var 6:e timme. Ruskiga siffror :(
 

Suicide Zero arbetar för att radikalt minska självmorden.
Vi vill med den ideella organisationens kraft

  • öka kunskapen och bilda opinion kring samhällsproblemet suicid.
  • lyfta fram nytänkande och konkreta 
    lösningar för att rädda liv
  • minska stigmatiseringen av psykisk ohälsa.
Om jag blir deprimerad igen, om självmordstankarna kommer, då vill jag att vården har rätt verktyg för att hjälpa mig att överleva.
 
Ta hand om er !!
 
 
Kramisar

Tidigare inlägg
RSS 2.0