Har man en gång börjat tatuera sig, ja då är det svårt att sluta. Här är min senaste. 
Det är en textrad från min och Geirs låt. Och jag kan så väl relatera till texten när jag mår som sämst. Så den är både positiv och negativ, men den är min och jag tror jag är ganska ensam om den. 

 

 

Kramisar

Vad hände??!!??

Jag har under en ganska lång tid mått alldeles utmärkt. Ingen ångest att tala om och jag har varit och är positiv. Frågar du mig så svarar jag att glaset är halvfullt:). Ser med stor förväntan fram emot våren och sommaren. Och idag har jag sett tussilago, blåsippor och vitsippor så nu är våren här på riktigt. 
Jag mår så bra att jag inte ens oroar mig för dippar eller sämre tider. Kan inte minnas när det var så här bra sist. 
Tänk om alla kunde få ha det så här bra.

 

 

Kramisar

Jag måste bara berätta att jag mår ganska bra. Jag överlevde ett besök på Ikea en löningshelg. Var lite svettigt men jag klarade det utan jätteångest och utan lugnande. Det är en bedrift!! 

 

 

Kramisar

 

Nu säger dom som vet att värme och sol är på ingång. Det passar mig som handen i handsken. Jag har ju som jag tidigare sagt semester. Vi har tagit tag i huset och trädgården men idag är en liten småplock- och vilodag. Jag ska ju orka med ett besök på Loka brunn imorgon ;) ;) . Bara vara några timmar.

Måendet behöver bara vara. Jag behöver tänka i lugn och ro. Och jag behöver vila från tankar. Jag behöver sortera tankarna. Jag behöver komma ikapp mig själv. 

 

Kramisar

 

Egentligen mår jag ganska bra, fast ändå inte.

Jag har hittat mig själv, fast ändå inte.

Jag vet vad jag vill, fast ändå inte. 
Jag lever livet, fast ändå inte. 

 

 

Kramisar

 

Då var äntligen november slut och jag börjar december med ångest. En allmän känsla av att inte vara bra nog, orolig över att mitt knä inte ska bli bra. Jag har bara en jobbig känsla i kroppen att jag borde fly för här finns det något farligt. Något stort och läskigt kommer strax att ske, jag vet bara inte vad och det gör mig rädd. 
Mindre bra start på julmånaden. Håller tummarna att det bara är en tillfällig Ågren på besök. För så illa att mina piller inte håller jämna steg med all skit vägrar jag. Det är bara en dålig dag punkt slut. 

 

Kramisar

 

 

 

 

Då var semestern slut för denna gången. Och nu är det vardag igen. Regnar på utsidan. Jag sitter på insidan huset och tycker att livet är både bra och dåligt. Det som stör mig mest är att jag inte kan köra bil, så jag kommer ju ingenstans. Äter, jobbar och sover. Är bara hemma och även om huset är stort så kommer väggarna emot mig. Instängd. 

Ser dock fram emot helgen som ska bjuda på konsert och hotellövernattning. Så litet ljus i tunneln finns det.

Hur har du det i höstrusket ??!!??

 

 

Kramisar

 

 

Tittut...

Jag har jobbat i Stockholm, hjälpt till i sekretariatet på dressyrtävling, varit på Oxhälja-marknad i Filipstad. Så det är fullt upp minst sagt. Det är mest trevligheter men det tar också energi. Så jag är ganska trött just nu. Imorgon bär det iväg till huvudstaden igen, utbildningsdag. Bara att hålla i hatten och följa med. Det lugnar sig väl nån gång hoppas jag.

Jag trivs ju med att göra mycket och många saker samtidigt men har nästan lärt mig att det brukar inte hålla i långa loppet. Jag behöver vila och återhämtning med, så jag inte kraschar. Svårt att hitta balansen men jag jobbar på det.

 

 

Kramisar

 

 

Så där ja, nu är gipset borta och jag ska träna upp handleden igen. Nu vågar jag åter göra saker igen efter återbesöket, när jag vet att läkningen går åt rätt håll och att allt ser fint ut.

Något jag reflekterat över de senaste dagarna är min stabilitet. Jag har alltid övertänkt och grubblat mycket men de här veckorna som jag gått gipsad har gått över förväntan. Visst har jag tänkt och haft låga dagar men i det stora hela har tankarna hållt sig på mattan och jag har inte spårat ur. Ofta så far tankarna iväg när jag är mindre fysiskt aktiv eller när jag inte gör något. Så jag kan konstatera att jag mår hyfsat ok och är stabilare än jag trodde. Så psykiskt så blir nog sommaren 2019 bra. Bara att sätta igång och planera mina semesterveckor nu. Det jag vet redan nu är att Öland kommer att få besök och så blir det kanske en tur till Riga. 

 

 

 

Kramisar

 

Vid den här tiden på året brukar jag vara i ganska god form. Många mil i skogen. Men i år kom en radiusfraktur med tillhörande operation i vägen. Jag sitter här med min gipsade arm och tycker synd om mig själv idag. Saknar känslan av att orka, saknar doften av blommor och skog och jag saknar lugnet i kroppen och knoppen. Ingen vandringsresa är inplanerad. Känns tomt. Jag vet att det ”bara” är tillfälligt men var det tvunget att hända den bästa tiden på året? Känner mig lite låg av att vara så begränsad. Jag vill helt plötsligt göra allt som inte är möjligt. Det är så illa att badkrukan som hatar att visa sig i bikini vill hoppa i sjön. 

Nu får det vara färdigt med gnäll för idag, imorgon ska jag till handkirurgen på återbesök och då kanske jag slipper gipset. Håll tummarna för mig då, att allt läker som det ska.

 

 

Kramisar

Nu är jag grymt uttråkad. Att gå hemma sjukskriven med gips är inte min grej helt enkelt. Fördriver tiden bara.....

Tänker mycket, planerar lite och har det allmänt trist. Bjuder idag på några punkter från min bucket list.

 

• Vandra på Korsika
• Vinterbada
• Besöka ett koncentrationsläger 
• Se rejält norrsken
• Åka till ett paradis-land, typ Maldiverna
• Orka springa en mil ( hatar löpning )
• Gå på galamiddag 
• Dyka
• Åka på safari

 

 

Lättare sagt än gjort!!

Jag tänker och tänker och tänker. Det blir väl så nu när jag inte kan göra så mycket med min brutna arm. Det blir mycket stillasittande och då dyker tankarna upp som ett brev på posten. Tänk om..... Och om och om igen.

 

 

 

Kramisar

 

 

 

Så sant, alla dessa nattmonster 😱

 

 

 

 

Kramisar

 

Jag måste skryta lite, jag har inte rökt på 11 dagar. Sparat 550kr redan. Men jag har så svårt att se mig själv som icke rökare. Försöker hela tiden intala mig att det är inte slutet på någonting, det är början på någonting annat.

Det är så vansinnigt tråkigt att inte röka, börjar känns mig deprimerad igen, men det kan ju vara nåt tillfälligt. Försöker att inte göra sån stor grej av det helt enkelt. Men nåt som inte är enkelt, det är att inte äta istället för att röka. Jag kämpar ju med att försöka gå ner i vikt oxå. 

Ni hör ju, inte röka, inte äta......vad ska jag göra??!!??.

Vi får se var detta leder, om jag blir rökfri eller inte.

 

 

 

Kramisar