Hösten är här och jag vill inte dippa, efter 2 års kämpande mot depression och ångest så vill jag ha lite sinnesro.

Eller är det för mycket begärt ??!!??

Hur mycket jag än försöker att tänka positivt så gnager den där lilla ångestråttan, och skapar en osäkerhet över min egen förmåga att tänka rätt och handla förståndigt. 

 

Visst låter det enkelt, men ibland blir jag tokig av alla goda ord på vägen.

Nu är det bara att bita ihop eller bryta ihop som gäller ;) 

Jag kämpar vidare !!

 

 

Kramisar