Lite av det som rör sig på insidan skallen en sömnlös natt. Kanske inte så begripligt eller sammanhängande men helt ärligt, och jag förstår inte heller varför jag tänker så här......

Jag känner mig stundtals trasig och rejält tilltufsad. Jag kämpar med att laga det som gått sönder hos min psykolog och det är fasiken inget litet jobb det. Stundtals känns det som en omöjlig uppgift att lappa ihop själen.
Hur ska jag lära mig att hantera mig själv??!!?? Jag är enkel och komplicerad på en och samma gång. Jag är jag, men vem är jag egentligen??!!??
Jag önskar inte att allt ska vara perfekt hela tiden, vill bara att verkligheten ska vibrera mindre och få vara lagom.

Rastlösheten är som myror i hela kroppen och jag har svårt att vara stilla. Om jag hela tiden gör något så slipper jag alla tankar.
Tankarna är många, långa, korta och mer eller mindre knäppa. Det jobbigaste är de sjukaste tankarna, de som jag inte vill tänka alls och som känns som de inte tillhör mig utan är någon annans.

Varför kommer alla känslor som en stor tsunami??!!?? Det är antingen alla på en gång eller inga alls. Jag kan ena stunden känna mig helt tom för att nästa sekund bli överrumplad av en mängd olika känslor.

Jag vet att helvetet finns för jag lever i det vissa dagar. Jag kämpar på med min ångest och det känns som jag har nerverna på utsidan. Inte en synaps som funkar som den ska.

Alla transmittorsubstanser skenar som vilda hästar.
Inget jag önskar att någon annan ska behöva uppleva, men vi är ett knippe "knäppgökar" som har det så här varje dag, mer eller mindre.

Kramisar