Att vara deprimerad är illa nog som det är, men att återhämta sig och acceptera de nya förutsättningarna är också ett arbete.
Hur jag än vänder och vrider på allt så kvarstår det faktum att livet blir inte det samma, jag är tilltufsad.

Skulle kunna jämföras med en porslinsfigur som gått sönder och sedan blivit ihoplimmad igen, den blir skörare och går lätt sönder igen. Min porslinsfigur har träffat marken vid ett knippe tillfällen under livet. Jag försöker acceptera att jag inte har hög stresstålighet längre och att jag måste vara försiktig och observant på symtom som kan vara en ny depression. Risken ökar för återfall efter varje episod och jag kommer troligen drabbas igen. Det känns surt, jag tycker att det räcker nu, att jag har fått min beskärda del och lite till.

Att saker inte blir som man tänkt sig har jag fått uppleva den hårda vägen men har du någon gång i livet tänkt som en person med ångest och depression så är det positivt att det inte blir som man tänkt sig :)

Kramisar