Modig eller inte ??!!??
Jag får ofta höra att jag är modig. Att det skulle vara något utöver det vanliga att vara öppen med att säga att jag lider av psykisk ohälsa.
Jag är inte modig, men så länge det anses som modigt, så länge är det väl ändå fortfarande något tabubelagt, eller tänker jag fel ??!!??
En fysiskt sjuk person tex. en diabetiker eller reumatiker behöver aldrig stå till svars för sin sjukdom,men att lida av depression, ångest eller ha någon annan psykiatrisk diagnos, då är man i vissa ögon en sämre människa.
Det jag tycker är svårt, det är att sätta ord på sjukdomen och att förmedla något som jag tycker är viktigt.Det blir lätt bara en massa ord, ord som ibland saknar känsla men som andra gånger träffar helt rätt och budskapet går fram.
Att försöka skriva så andra förstår, det är inte enkelt eftersom jag inte heller förstår allt som händer på insidan.
Önskar alla en trevlig helg !!
Kramisar
Jag är jag och jag lever
Om jag tittar tillbaka ca 2 år och tiden då min värsta depression någonsin kom som ett brev på posten och sen tittar jag på mig själv idag så är det mycket som hänt, jag är samma jag fast ändå inte.
Jag har blivit massa erfarenheter rikare men helt ärligt så skulle jag helst vara utan de flesta av dom. Att smärtan igår skulle bli styrkan idag är inget jag bett om, jag är helt övertygad om att jag växt som människa som frisk också.
Precis så långt ner i träsket har jag varit men tack och lov, jag överlevde och är mig själv igen fast jag är ordentligt tilltufsad. Jag är fortfarande inte så stabil att jag kan säga att jag är frisk men det finns ett hopp om att jag kan få tillbaka mig själv och att ångesten inte styr hela tillvaron.
Det är nog tur att vi inte vet vad livet har att erbjuda för alla drar inte vinstlotten och livet är inte en räkmacka för alla, men det här är mitt liv och jag lever det så gott jag kan.
Ha en fin dag
Kramisar
Letar ljus i tillvaron
Jag letar efter julstämning, jag letar efter mig själv, jag vill hitta nån sorts sinnesro och jag vill känna mig avslappnad och tillfreds med tillvaron.
Om det finns ett nästa liv, då skulle jag vilja vara en katt, för att vara människa är ju så komplicerat. Eller så är det jag själv som komplicerar min tillvaro. Inte vet jag, men det är så många frågor och så få svar.
"Jag vill vara vanlig
vad de nu e.
Jag vill göra fel
och erkänna det.
Jag vill leva för dan
och inte låta natten sluka mig nå mer."
Kramisar
Ordning och reda
Jag tänkte bara visa min nya "jag vill ha/shoppa billigt noja". Det har blivit några mobilskal.
Kolla in ugglan-skalet. Flärpen är ju inte framme och det retar mig till max. Och så vill jag ju inte ha det.
Bara att ta ett nytt kort där det stämmer och allt ligger i sin ordning.
Tänk vad småsaker kan ta energi och hur lätt det är att det blir en massa tvång i det.
Har du något som stör dig och som måste följa ett visst mönster för att du ska vara tillfreds ??!!??
Kramisar
Här och nu
Jag vet inte om det är bara jag eller om någon annan känner igen sig......
Det här med att leva i nuet, medveten närvaro, mindfulness är ju så svårt.
Det är som att säga till tandläkaren att jag ska bli bättre på att använda tandtråd, och 2 dagar senare så har jag "glömt bort" det.
Och jag tror varje gång jag blir rådd till att träna mindfulness, att nu kommer jag att ta hand om mig, vara här och nu med tandtråden i högsta hugg.
Kramisar
Dagen efter
Lite lagomt uppklädd åkte jag på julfest igår och det var så trevligt. Jag orkade stanna länge, jag klarade av att slappna av och trivas. För de flesta är det enkelt och en struntsak men för mig är det svårt.
Jag fick med mig en alldeles egen liten hustomte när det var julklapputdelning och sötare får man leta efter.
Idag, dagen efter så finns ett visst ångestpåslag men det är ju inget ovanligt efter en fest, men jag var inte stökig eller svingade i ljuskronorna så jag kan bara konstatera att så här är det när jag varit ute på festligheter och så kommer det troligen bli efter nästa festtillfälle också.Men det är lättare att stå ut i ångest som jag vet orsaken till. Och efter ett kort ridpass så mår jag nu hyfsat och det blir en lugn kväll i soffan.
Brukar du ha dagen-efter ångest??!!??
Kramisar
Julfest på jobbet ikväll
One, two, three; one, two, three; drink
One, two, three; one, two, three; drink
I´m gonna swing from the chandelier, from the chandelier
I´m gonna live like tomorrow doesn´t exist, like it doesn´t exist
Taggad, ångestladdad och förväntansfull kan nog sammanfatta mina känslor inför att gå på fest. Även om det troligen kommer bli toppen så finns en liten gnagande oroskänsla på lur.Det är som vanligt med andra ord, när jag ska ut bland folk.
Snart säger jag skål !! Och hoppas på att jag kommer in i partypinglan-känslan =)
Kramisar
Så sant som det är sagt
Precis så känns det idag. Idag har knäppgöken jag varit hos tokdoktorn och det brukar kunna röra runt i kaoset på insidan.
Suckar och kämpar på framåt för det finns inga andra alternativ.
Kramisar
Målet är att må bra
Veckans hemläxa av psykologen:
Sätt upp rimliga mål här i livet,målet är att må bra, inte att prestera.
Ju mer jag tänker på det ju svårare är det att hitta balansen mellan att utmana sig själv och att inte vara presterande.
Skulle helst vilja ha målen och resultaten serverade fort som attan, eller allra helst igår.
Vad kan då vara rimligt ??!!??
Ett mål som är satt sedan tidigare är ett prestationsmål, men det får finnas kvar. Jag ska gå Fjällräven Classic 2015 på en bättre tid än årets 105 timmar.
Ett annat mål är att lära mig rida i lugn och ro, det ska vara roligt och det får ta tid. Jag har faktiskt inte någon tanke på att tävla i hästsport så målet känns rimligt. Njuta av att rida utan krav på att prestera.
Sen så har vi ju massa saker jag måste fundera på och det är ju att inte kräva mer av mig själv än av andra.
Tillåta mig själv att det är ok att må bra.
Och de personliga målen är självklart de svåraste men jag måste väl börja nånstans. Jag blir lätt uttråkad och rastlös och känns "lagom utmanande" att försöka hitta ett inre lugn när jag gör ingenting.
Dax att ställa frågorna:
-Vart är jag?
-Vart ska jag?
-Hur gör jag?
-Hur blev det? -frågan tar jag såsmåningom.
Vad gör du för att må bra och Hur kommer du dit ??!!??
Kramisar
Välkommen vintermånad
Äntligen ny månad. Och ny månad en måndag måste ju betyda att nu blir allt bra och då menar jag oförskämt bra.
Jag börjar om och det dröjer inte förrän jag är rik, smal och lycklig....
Därefter till Stallet och ett dåligt ridpass som jämnar ut tillvaron så det inte blir för bra på en gång ;) för rent statistiskt så blir väl massage/dåligt ridpass det samma som stabilt halvdåligt.
Hahaha, kan inte låta bli att skratta åt mig själv för jag vet ju att jag börjar om flera ggr varje vecka.
Men jag ska inte klaga, jag mår ändå ok, skulle vilja säga stabilt halvdåligt.
Startade dagen med sovmorgon, ledig från jobbet idag. Upp och hoppa, raka vägen till Karlskoga Spa för en timmes välbehövlig massage.
Därefter till Stallet och ett dåligt ridpass som jämnar ut tillvaron så det inte blir för bra på en gång ;) för rent statistiskt så blir väl massage/dåligt ridpass det samma som stabilt halvdåligt.
Nu soffläge hela kvällen och eftersom jag aldrig blir stor, så väntar jag på årets julkalender på TV:n.
Kramisar
Läget är lojt....
Just nu är det mesta bara grått, inte svart eller vitt, bara en massa tråkiga nyanser av grått. Det är november och jag känner mig låg och det lunkar mest på framåt med autopilot på.
Kramisar
Tur att jag har Geir, Ebba och Sara. Några ord till er:
Kramisar
Utmanande
Min platschef gav oss en utmaning på jobbet. Klarade vi den så skulle det belönas med choklad.
Så fort det talas om tävling eller utmaning så går jag igång. Jag ska vinna så klart :)
Är det på den här nivån så är det helt ok men jag har svårt att inte lyckats. Och så kan jag lätt bli överambitiös....
Någon som känner igen sig ??!!??
Kramisar
x+x=y
Dagens ekvation: Hur ska jag våga planera framåt, samtidigt som jag försöker leva idag, men jag ska inte fastna här ??!!??
För att komplicera det lite så jobbar jag med mina tidigare upplevelser i psykoterapi och ska plocka upp dåtiden för granskning och bearbetning.
Jag är både utmattad och upp i varv, en del av mig säger att nu kavlar vi upp ärmarna och gör klart allt en gång för alla. En annan del vill bara dra täcket över huvudet och hoppas att nån annan ska lösa allt och bara bli serverad med de rätta svaren.
Det är inte lätt att leva men nån gång måste även jag komma fram till ....
Jag vet inte vad målet är men det märks väl när jag är där.
Och så vill jag berätta att jag har blivit helt "besatt" av mobilfodral, jag vill ha dom som jag kan ha kontokort i så nu är eBay mitt himmelrike ;)
I väntans tider
Jag avskyr att vänta, mitt tålamod är obefintligt. Just nu väntar jag på att det ska ringa i min telefon.
2 viktiga samtal.
Jag väntar så mycket att jag inte ens går på toaletten utan telefonen, den är med överallt.
Det är så frustrerande att inte kunna göra någonting, att bara vänta på att någon annan ska ta beslut innan jag får svar. Jag vill ha svar nu, eller helst fått svar redan igår, för jag är sjukt dålig på att vänta och bara fortsätta som vanligt.
Går det att träna upp tålamodet eller kommer jag alltid vara en hetsporre ??!!??
Kramisar
Tick tack, tiden går
Långsamt, allt går så långsamt. Jag känner mig seg och tung i huvudet och i kroppen. Allt känns jobbigt och oövervinneligt.
Jag tänker långsamt. Att blogga går också sakta. Jag sover till och med långsamt.
Tiden mellan tanke och handling är lång och när jag väl gör något så fastnar jag där längre än vanligt.
T.ex: Idag tog det både tid och ork att masa sig in i duschen, och när jag väl kom till skott så blev jag bara ståendes under det rinnande vattnet för jag orkade inte kliva ur. Och torka mig är ju jobbigt värre. Alla små vardagliga saker blir stora projekt.
Jag har så svårt att bara vara så här, jag vill ju få saker gjorda. Jag saknar idag lusten och motivationen (lat och låst) men samtidigt så kryper det i hela kroppen och jag är rastlös för "den duktiga flickan" är frustrerad för det händer ju inget.
Några förslag på hur jag kan hitta glädjen i att göra saker utan att det blir för mycket istället ??!!??
Kramisar
Höstdeppigt värre idag
Det är bara så förbaskat trist just nu, jag önskar att jag kunde gråta bort allt som gör så helvetes förbannat jävla ont.
Men det finns inga tårar idag.
Tacksam att jag har någon som håller ihop mig när det känns som bröstkorgen exploderar av ångest.
Hur kan jag känna mig tom inombords samtidigt som det verkar överfullt med känslor som vill ut ??!!??
Det är såna här dagar jag funderar på om det någonsin kommer att bli bra.
När ska jag få tillbaka kontrollen över mitt liv ??!!??
Hur många frågetecken ska rätas ut egentligen, för varje nytt svar genererar i minst 2 nya frågor känns det som, jag springer som en hamster i ett hjul och jag springer fort.
Jag försöker övertala mig själv att det mesta jag oroar mig för, det kommer aldrig att hända.
Jag ska inte tro på allt jag tänker.
Det här är bara en dålig dag, inte ett dåligt liv.
Tror ni jag lyckas ??!!??
Hur svårt kan det vara ??!!??
Kramisar
Tankar om att prestera
En halvsur och nyfiken ponny idag. Ridlektion som gick superbra idag, i mina mått mätt, jag rider fortfarande hellre än bra men det gör inget. Jag måste inte prestera när jag rider utan jag rider för att det är kul och det ger mig sinnesro för stunden.
Sen är det kul att få utvecklas utan att känna någon press, att det får ta sin tid och det är ok.
Att tänka så här har jag tyvärr inte gjort hela livet utan jag har alltid jagat framåt och varit helt fokuserad på att prestera och leverera resultat. Den sidan av mig finns kvar men jag hanterar det bättre och har lättare att bryta mönstret innan det gått för långt och innan jag tappat bort mig själv i görandet.
Svårt att hitta de rätta orden men jag hoppas att du förstår lite av vad jag menar och hur jag tänker. Annars får du väl fråga ;)
Kramisar
Pratstund med mig själv
Så här är mitt förhållande till ångest just nu, och jag behöver gnälla av mig lite. För när jag skriver så får jag lite distans till mig själv och det underlättar för det friska att stå emot och ta fighten med alla negativa tankar, och såna är det absolut ingen brist på .
Jag pratar med mig själv idag (ensam hemma så det finns bara mig själv eller katten att välja på) och fy vad less jag är på ångest, det spelar ingen roll vad jag gör så finns den där och bara skapar oro, frustration, rädsla och ilska. Katastrofkänslor, generell ångest, förväntansångest och säkert några fler varianter som hela tiden tävlar med varandra för att få så mycket plats i mitt liv som det bara går.
Det är så utmattande samtidigt som det är uppstressande och att vara båda delarna samtidigt är fasiken inte lätt. Men med två ytterligheter så blir det ju aldelles lagom i mitten om jag tänker på det rent statistiskt. ;) för statistik är väl ändå rätt.
Sådär, nu är det färdigt med gnällandet för idag. Hoppas nästa inlägg blir ett positivt inlägg.
Kramisar
På rätt väg ??!!??
Äntligen !! Jag har ringt FK idag och är nu friskanmäld. Känns så skönt :)
Kramisar
Knäppgöken jag ;)
Den här veckan har jag mycket att fundera på. Många frågor som jag måste leta svar på och en hög med tankar och känslor som ska sorteras.
Varför kan man inte göra sånt här vid de tillfällen som passar bäst, nej för allt ska komma när det inte finns utrymme t.ex på jobbet, när jag ska sova.... jag tror ni fattar vad jag menar.
Och när jag har tid att känna efter så känner jag inte alls utan auto-piloten är på och ett leende är påklistrat. Jag är rädd för förändring, fast jag vet att det behövs för att jag ska må bättre och bli mer hel igen. Att det ska vara så förbaskat svårt att leva ett vanligt hyggligt liv.
Så känns det ibland......
Jag önskar att någon bara kunde göra en tolkning av mig och servera alla svar.
När är det min tur att få må bra ??!!??
Kramisar
