Så här är mitt förhållande till ångest just nu, och jag behöver gnälla av mig lite. För när jag skriver så får jag lite distans till mig själv och det underlättar för det friska att stå emot och ta fighten med alla negativa tankar, och såna är det absolut ingen brist på .

 

 

Jag pratar med mig själv idag (ensam hemma så det finns bara mig själv eller katten att välja på) och fy vad less jag är på ångest, det spelar ingen roll vad jag gör så finns den där och bara skapar oro, frustration, rädsla och ilska. Katastrofkänslor, generell ångest, förväntansångest och säkert några fler varianter som hela tiden tävlar med varandra för att få så mycket plats i mitt liv som det bara går.

 

 

Det är så utmattande samtidigt som det är uppstressande och att vara båda delarna samtidigt är fasiken inte lätt. Men med två ytterligheter så blir det ju aldelles lagom i mitten om jag tänker på det rent statistiskt.  ;) för statistik är väl ändå rätt.

Sådär, nu är det färdigt med gnällandet för idag. Hoppas nästa inlägg blir ett positivt inlägg.

 

 

Kramisar