Tiden mellan tanke och handling är lång och när jag väl gör något så fastnar jag där längre än vanligt.

T.ex: Idag tog det både tid och ork att masa sig in i duschen, och när jag väl kom till skott så blev jag bara ståendes under det rinnande vattnet för jag orkade inte kliva ur. Och torka mig är ju jobbigt värre. Alla små vardagliga saker blir stora projekt. 

Jag har så svårt att bara vara så här, jag vill ju få saker gjorda. Jag saknar idag lusten och motivationen (lat och låst) men samtidigt så kryper det i hela kroppen och jag är rastlös för "den duktiga flickan" är frustrerad för det händer ju inget. 

Några förslag på hur jag kan hitta glädjen i att göra saker utan att det blir för mycket istället ??!!??

Kramisar