En halvsur och nyfiken ponny idag. Ridlektion som gick superbra idag, i mina mått mätt, jag rider fortfarande hellre än bra men det gör inget. Jag måste inte prestera när jag rider utan jag rider för att det är kul och det ger mig sinnesro för stunden.

Sen är det kul att få utvecklas utan att känna någon press, att det får ta sin tid och det är ok.

Att tänka så här har jag tyvärr inte gjort hela livet utan jag har alltid jagat framåt och varit helt fokuserad på att prestera och leverera resultat. Den sidan av mig finns kvar men jag hanterar det bättre och har lättare att bryta mönstret innan det gått för långt och innan jag tappat bort mig själv i görandet. 

Svårt att hitta de rätta orden men jag hoppas att du förstår lite av vad jag menar och hur jag tänker. Annars får du väl fråga ;)

Kramisar