Pang !!
Svar: Så in i helskotta svårt !!
Jag har provat på pistolskytte idag och det var ju en upplevelse. Jag är närsynt, har brytningsfel och inga glasögon (korkat, jag vet det men, men) och så var ju tavlan alldeles för liten. Inte att förglömma psykdarrig på handen...Med facit i hand så skelar jag nog ganska kraftigt också.
Något som gick bra idag var ridpasset. Dansken var en fröjd att rida. Berodde nog på att jag hade nya ridbyxor, som kunde rida ;) och jag bara hängde med....
En bra lördag, helt enkelt :) :) :)
Kramisar
Försöker tänka postivt
Ledig dag och tankarna har visst blivit galna idag. Alla attackerar mig. Det är en salig blandning av positiva och negativa tankar.
Jag är oerhört tacksam för sommaren som varit men samtidigt livrädd för hösten som kommer.
Jag och senhöst är inte alls bästa vänner, jag vet att det blir en dipp neråt. Just nu skulle jag vilja veta hur den kommer se ut och hur lågt den drar ner mig för att kunna möta den och förhoppningsvis kunna parara så jag håller mig flytande.
- Hur och varför blir det så här ??!!??
- Jag som har allt man kan önska, förutom mig själv ??!!??
Precis så har jag levt största delen av mitt liv, men det funkar inte längre. Jag måste möta mig själv och alla demoner för att komma ut på rätt sida av livet, och just nu önskar jag att det bara vore att ösa ur sig allt hos psykologen och hon gör sin tolkning och fyller mig med svar. Enkelt och smärtfritt tack.
Jag ska försöka att hitta på något roligt att se fram emot, det brukar hjälpa.
Någon som har nåt bra tips på roligt att göra under hösten ??!!??
Kramisar
......
Dagens visdomsord:
- Demoner gillar inte frisk luft.
Kan då inte låta bli att tänka hur illa skulle tillvaron vara utan häst och vandringsintresse.
Jag vet att det är en dum tanke, men jag kan inte riktigt skaka av mig den.
Kramisar
Ny vecka
We’ll never know, we’ll never know
What stands behind the door
But I got a feeling
It’s a feeling that’s worth dying for
Kramisar
Hejdå sommar och Hej höst
Jag har i flera dagar försökt att hitta de rätta orden för att beskriva hur det känns, men det blir inga ord skrivna, pappret förblir tomt......
Inser att jag inte kan beskriva det bättre än så, pappret förblir tomt.
Letar kraft och energi inför hösten och om det är sant att livet är kort så ska jag passa på att försöka le så länge jag har tänderna kvar ;)
Kramisar
Hur svårt kan det va ??!!??
Lyssnar på på regnet som smattrar mot fönster-rutan. Just nu är klockan är 02.30 och hela huset sover (men inte jag). Jag tänker på allt och ingenting. Jag försöker slappna av men det verkar som om hjärnan har intagit fullt beredskaps-läge. Kroppen är spänd som en fiolsträng, pulsen rusar. Det kokar i händer och fötter.
Hur svårt kan det va att somna ??!!?? Gör ett nytt försök...... Godnatt !!
Kramisar
Vardagslivet på ingång
Jag har haft en bra sommar, nu är det dags att återgå till vardagen igen. Jag ska börja jobba idag, igår var första terapi-tillfället.
Jag håller tummarna att jag inte dippar så djupt under hösten, att jag och psykologen fångar upp mig innan det blir för lågt. Jag vill hitta rätt pusselbitar som passar i mitt liv, jag vill ha kontroll och jag vill bli positivt inställd till mig själv.
Det låter som om jag tar ut eländet i förväg, men hösten har alltid varit en tung årstid för mig så jag vet att det kommer bli en "deppig" period. Frågan är hur deppigt kommer det att bli ??!!??
Jag måste lära mig att inte tro på allt som jag tänker. Lära mig att veta vilka tankar som är bra och vilka som dåliga.
Med andra ord, så kommer jag inte bli sysslolös än på ett tag ;)
Kramisar
Fjällräven Classic 2014 (2/2)
Då kommer resten nu då ;)
Onsdag:
Idag gick vi ca 24,5 km och nådde checkpoint Alesjaure 14.10. Jag har nu upplevt alla möjliga tänkbara väder, det är helt otroligt vad fort det ändras här uppe. Kan gå från strålande sol till spöregn på några minuter.
Här är inte pengar värda mycket, Geir gav bort silvertejp till en tysk med trasig sko och det var guld värt. Även några plastpåsar till en kille med ryggsäck som saknade regnskydd. Nu kan lite av hans packning vara torr och det går fasiken inte att värdera i pengar heller.
Äntligen upplevde jag storslagenheten i de svenska fjällen. Kvällen var magisk. Vi såg inte en människa utan allt var tyst, vindstilla och vi hade en fantastisk utsikt.
Torsdag:
Gått ca 23 km sista dagen och nådde checkpoint Kieron 11.15 och gick i mål i Abisko 22.13.
Dagens femstjärniga lunch bestog av pannkaka, sylt och kokkaffe i Kieron. Alla deltagare fick 4 st, vilket innebär att de steker ca 9000 pannkakor denna vecka.
Vi hade tänkt att tälta ca 5 km innan mål och ta de sista kilometrarna på fredag förmiddag men vi valde att fortsätta trötta, med ömma fötter. Jag gick fast jag inte orkade.
Äntligen målgång till rungande applåder och folk som hejade på de sista metrarna. Tänk att alla bara släppte sina ölglas och avbröt sitt festande för att jag kom gående. Så bekräftande !!
Dusch, rena kläder, lite vin och en golvsovplats var vi väl värda ikväll :) :) :) :)
Fredag:
Skönt att vakna i civilisationen igen, men så stel och skruttig i kroppen. Kände mig som 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann.
En lugn förmiddag, så härligt att få prata av sig med andra som gjort samma prestation.Nu börjar jag förstå hur långt jag gått de sista dagarna.
Jag och Geir har gjort det här tillsammans och vi gjorde det bra.
Kramisar
Fjällräven Classic 2014 (1/2)
Då var det dags att summera årets äventyr, det blir 2 inlägg. Jag har fjällvandrat för första gången i mitt liv och det var häftigt !!
Söndag:
Vi åkte buss till Nikkaloukta där starten gick 13.00 och då började jag bli nervös och tvivlade på att det här var ett bra förslag, att gå 11 mil inom 5 dygn. Det regnade men direkt när vi gick över startlinjen så slutade det.
Tur som en tok :)
Gick ca 20 km första dagen och passerade första check-pointen i Kebinekaise fjällstation 19.02 och då var jag sjukt trött och funderade på om det fanns några bra ursäkter för att slippa de återstående 9 milen. Jag hade lätt tackat ja om någon erbjudit sig att skjuta mig......
Vägen till Keb var så full i sten att den stora frågan var inte
-Hur många lingon finns det i skogen ??!!?? utan:
-Hur många stenar finns det i fjällen ??!!??
Min pappa har fjällvandrat under hela min uppväxt så dagens känsla var att jag går i ett foto-album. Det här är inte på riktigt.
Sen på kvällen var det dax att slå upp tält och laga mat, jag konstaterade att det var 25 år sedan jag använde ett triangakök och tältade. Jag kan lugnt säga att jag föredrar hotell framför tält men det här var läckert på sitt sätt.
Måndag:
Vaknade på bra humör och mycket positiv och motiverad att fortsätta att vandra. Gick ca 19 km och passerade checkpoint Singi 14.51. Det fanns en skylt 3 km innan Singi och de kilometrarna var de längsta jag upplevde på resan. Kändes som om det bara blev längre och längre och att jag stampade och gick på samma ställe utan framåtfart.
Sett min första glaciär idag och det var lite maffigt, annars så är dagens nya upplevelse att tvätta sig i en kall fjällbäck ståendes på huk på en sten i vattnet. Jag konstaterade även att det mest använda ordet på denna resa kommer att bli Hej, För alla vi gick förbi eller mötte efter stigen hälsade. Har med andra ord sagt hej lika många gånger som är normalt för en livstid.
Tisdag:
Idag är en skitdag utan dess like och då menar jag bildligt talat. Det fanns lite utedass vid fjällstugorna eller vid checkpoint-stationerna men det räckte inte. Ny mat och så mycket gående satt fart på tarmsystemet. Blir visst ett bajsnödigt inlägg, sorry om du är känslig ;)
Här ser ni lyxvarianten vid starten, den saknade jag när jag satt bakom en sten och skulle uträtta det nöden krävde samtidigt som jag måste hålla balansen och undvika att bajsa i brallorna eller på skorna.... Det var en hel vetenskap i sig hahahaha.
Idag passerade vi den magiska gränsen Halv-vägs till mål och det var så skönt. Nu var det bara full fart framåt som gällde. Jag gick slut på energi på eftermiddagen så vi tältade några timmar på eftermiddagen för att vila och äta. Geir tog även en del av min packning så det skulle bli lättare. Tack för det, bästa maken.
Vandringens högsta punkt Tjäktapasset. Var jobbigt att gå uppför 500 meter med en höjdökning på 400 meter. Då skulle man ha varit en bergsget men det gick ett steg i taget och helt plötsligt var jag uppe !!
Vi passerade checkpoint Sälka 11.05 och nådde checkpoint Tjäkta 22.00. Gick ca 21,5 km idag.
Dagens hiss går till Fjällräven som bjöd på kaffe och cupcake i Tjäkta. Kanske inte den nyttigaste kvällsmaten men så gudomligt gott.
Fortsättning följer.
Kramisar
På hemväg
Sitter i bilen på väg hem. Jag och Geir klarade Fjällräven Classic på 105 timmar och 13 minuter. Jag kommer att skriva mer om äventyret i nästa inlägg :)
Just nu är den stora frågan:
-Är vi tillräckligt galna för att göra det igen ??!!??
;)
Kramisar
Norr om polcirkeln
Nu är jag och Geir i Kiruna efter 16 timmar i bil. Vi har anmält oss och fått mat, gas, karta och vandringspass som vi ska samla stämplar i :)
Har funnit oss tillrätta i stugan, vi ska bara äta middag innan det är natti natti.
Imorgon ska vi ut på äventyr och jag ser fram emot mediavila några dagar, det blir dagbok med papper och penna. Vi hörs om ca 1 vecka.
Kramisar
Countdown
Nu är vi snart på väg, om 15 timmar sitter jag och maken i bilen på väg till Kiruna, en liten tripp på 135 mil. Incheckning och en hotellnatt väntar innan vi börjar vandra på söndag.
Tur att bästa Geir är med för nu börjar jag bli nervös.
"Ska inte nerverna sitta på insidan". ;)
Önska mig lycka till :)
Kramisar
Acceptans
Att vara deprimerad är illa nog som det är, men att återhämta sig och acceptera de nya förutsättningarna är också ett arbete.
Hur jag än vänder och vrider på allt så kvarstår det faktum att livet blir inte det samma, jag är tilltufsad.
Skulle kunna jämföras med en porslinsfigur som gått sönder och sedan blivit ihoplimmad igen, den blir skörare och går lätt sönder igen. Min porslinsfigur har träffat marken vid ett knippe tillfällen under livet. Jag försöker acceptera att jag inte har hög stresstålighet längre och att jag måste vara försiktig och observant på symtom som kan vara en ny depression. Risken ökar för återfall efter varje episod och jag kommer troligen drabbas igen. Det känns surt, jag tycker att det räcker nu, att jag har fått min beskärda del och lite till.
Att saker inte blir som man tänkt sig har jag fått uppleva den hårda vägen men har du någon gång i livet tänkt som en person med ångest och depression så är det positivt att det inte blir som man tänkt sig :)
Kramisar
Halvpackad
Nu är det bara 1 vecka kvar innan fjälläventyret börjar och idag provpackade vi våra ryggsäckar.
Om jag ska vara petig med tiden så har vi påbörjat våran "11-milspromenad" om precis en vecka. Söndag 10/8 kl 13.00 startar vi i Nikkaluokta och om allt går som planerat så är vi i Abisko fredag 15/8 nån gång på förmiddan.
Jag har tur att maken vandrat förr och har ett bra sinne för ordning och reda. Om jag skulle förbereda allt själv skulle det nog bli kaos, och troligen fel saker i ryggsäcken. Jag har förstånd nog att lämna smink, Bag in box-vin hemma, men sen vette sjutton ;)
Kramisar
Min version av sanningen
Ångest eller ångest ??!!??
Jag vet att alla någon gång i livet har ångest och att det är normalt, men jag har också upplevt en annan typ av ångest, den sjuka varianten som inte är som små svarta fläckar i tillvaron. Den som äter upp mig inifrån och gör hela tillvaron svart. Då all tid och kraft går åt till att hålla sig levande och att överleva. Känslan av att inte stå ut, vilja krypa ur kroppen, och med hjälp av tvångstankar/handlingar hålla sig kvar i katastrofkänslan och bara fokusera på att andas.
När känslan av att inte stå ut en sekund till är som starkast, då logiskt/rationellt tänkande är en utopi, då livet gör så ont att leva- det är ingen vardag som jag önskar någon att få uppleva.
Ångest som gör att pulsen rusar, det blir tungt att andas och händerna blir alldeles kallsvettiga, det är inte samma sak som att inte kunna välja mellan Aftonbladet eller Expressen eller ångra något man sagt eller gjort på senaste festen.
Att få höra att ångest inte är farligt och att det går över är ingen tröst när det är som värst, när läkemedel inte mer än tar udden av eländet, då är det mer än svårt att tro att livet någonsin ska bli normalt.
Att beskriva ångest med ord är inte det lättaste, och den upplevs troligen olika hos olika personer, det här är mitt försök att sätta ord på vad jag upplevt.
Jag är idag mer tillfreds med livet och mycket av det kan jag tacka min familj för. De har hjälpt, stöttat och bara funnits här hela tiden.
Nu ska jag bara lära mig att välja mellan Aftonbladet och Expressen ;)
Vad är ångest för dig ??!!??
Kramisar
Okomplicerat
Idag gör jag det otroligt enkelt för mig. Jag brukar annars vara expert på att komplicera min tillvaro.
En löjligt lättläst bok och ett glas lättdrucket rosévin i all enkelhet.
Önskar alla trevlig helg !!
Kramisar
