Problemet är inte brist på tankar, jag har nämligen tankar överallt och ingenstans och många är tyvärr negativa tankar som tycks vara starkare än de positiva, eller är det så att jag bara helt enkelt inte orkar stå emot när knasigheterna kommer och invaderar??!!??

 

Jag kan inte påstå att juldagsmorgonen glimmade, utan det blev en morgon i stallet med regn.

 

 

Idag var det första gången jag red på Prinsen sedan 18/10. När jag mår dåligt och känner mig rastlös, har ångest eller är stressad, då funkar det inte att rida på hästen. Prinsen är jättekänslig och ganska lättstressad så under hösten har det bara blivit pannkaka när jag ridit. Det har nästan alltid slutat i tårar.

Idag kändes det jättebra att rida =)

 

Nu ska julstämmningen fram.

 

 

Nu, efter 1 vecka på sjukhuset börjar hoppet återvända.

Jag har ju haft så svårt att hitta en läkemedelskombination som fungerar mot min ångest och när jag fick nässelutslag för några veckor sedan var jag övertygad om att det finns nog inga läkemedel som funkar. 

För att slippa en långdragen upptrappning hemma så är jag på sjukhuset (Gökboet;)....) och får läkemedel i högre dos på en gång. 

Just nu längtar jag hem till familjen och julstöket. Jag tror och känner att det kommer nog bli en fin jul i år och ser fram emot att köpa julgran, slå in paket och bara få vara hemma med familjen.

Om den känslan håller i sig, så har jag kanske, banne mig hittat/fått läkemedel som matchar min knasiga hjärna.

Håller tummarna !!!!

Kramisar 

Ojoj, familjen var långt ifrån själva att julhandla idag.

Bara att konstatera att både puls och blodtryck ökar......

Om jag vet vad jag ska ha då föredrar jag att nät-shoppa men det tycker jag är svårt när jag inte har bestämt mig för vad jag ska köpa.

Många julklappar är i alla fall inköpta idag och naturligtvis så blev det mer än vad som var tänkt.

Kramisar

Jag vet ju att de flesta saker jag oroar mig för, de kommer aldrig att hända men ändå kryper ångesten fram utan förvarning och känslan av att nu kommer något farligt att ske.

Nu har det snöat här hemma och minusgraderna biter i fingrarna och tårna. Som vanligt med andra ord, innan kroppen vänjer sig vid kylan. Och jösses, vad klumpigt det blir att röra sig i termobyxor och flera lager kläder. Det känns som jag vankar fram som en anka och att det är alldeles för långt till marken om jag måste böja mig ner. Det är såna saker jag glömmer från år till år och som gör mig lika förvånad varje vinter.

 

Igår var det den årliga julshowen i stallet och en massa barn som red ponnygalopp, kadrilj, gymkana och självklart Luciatåg.

Idag var det tidig morgon och utsläpp i stallet för familjen Hansen, så nu kan vi med gott samvete sitta inomhus resten av dagen =). Något som hör julen till är att bygga pussel, så idag påbörjar vi pussel nr 1.

 

 

Och så har julkalendern börjat, jag kommer alltid vägra att bli för stor för att se på den. Måste erkänna att vissa år så har jag gett upp om jag inte gillat den men i år så kommer jag självklart att följa Stella och familjen Hedenhös fram till julafton.

 

Trots att det kommit snö, adventsljusen brinner, årets julkalendern är bra, jag har hunnit baka både pepparkakor och lussebullar så vill inte julkänslan infinna sig. Det är riktigt trist tycker jag.

Just nu skulle jag verkligen behöva lite må-bra-känslor, men det kanske kommer......

Har din julkänsla infunnit sig ??!!??

 

 

Kramisar

Varför kan inget bara flyta på ??!!??, det känns som om det kan bli fel så blir det så =( .

 

Tillbaka på ruta ett, och här vill jag inte vara.

 

 

 

Kramisar