Jag brukar beskriva det som att titta på skräckfilm och du hör musiken, du vet att något farligt/skrämmande snart kommer fram men du vet inte alls vad det är. 

Det jobbigaste är inte att få hjärtklappning, tungt att andas eller att bli kallsvettig, det jobbigaste är att en del av mig vet om att det är bara en känsla och intellektet talar om för mig att nu är dina känslor ute och cyklar. Vetskapen om att allt bara "är på låtsas" och att jag inte kan ta kontrollen över det skapar en otrolig frustation och maktlöshet. 

Om tomten tycker att jag har varit snäll i år så skulle jag gärna vilja ha verktyg att handskas med tankarna innan de tar över och ge mig kontrollen tillbaka.

När jag ändå önskar så vill jag gärna ha ett sabreringssvärd och några par vandrarstrumpor :)

Kramisar