Det är lite så jag tänker när jag mår bra. Nästa gång jag kraschar, då vet jag minsann hur jag ska hantera det och det blir inte så farligt.  Undrar varför jag ens tänker så för det har ju aldrig blivit så enkelt tidigare. Nu är jag inte speciellt låg så det är lugnt för stunden men tassar lite på tå, det har varit hyfsat stabilt länge nu så jag tror fallet är nära nu.

Konstigt fenomen, att inte kunna släppa det dåliga när det är bra, att det alltid ska göra sig påmint.

Ja, ja bara att ”leka” optimist, bita ihop och carpe fu**ing diem eller nåt sånt.

Trevlig helg!! Själv är jag ledig fyra dagar. Whoop whoop!!

 

 

Kramisar