Att våga må bra

Det låter helt vansinnigt men det är inte lätt att må bra heller. Nu har jag mått bra > 1 månad och det är ju toppen men det gör mig förbryllad. Jag är så van att alltid ha ett visst ångestpåslag att det på något konstigt sätt känns tryggt att må dåligt. Jag känner mig lite som Bambi på hal is nu när jag mår bra. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra eller hur jag ska förhålla mig till det. 

2018 har börjat bra och jag hoppas naturligtvis att det håller i sig, men jag tänker ofta att det är för bra för att vara sant, att snart är dippen eller ångesten här igen. Dumt att tro något annat. 

 

 

Jag försöker tänka, övertala mig själv att jag precis klivit ut ur min komfortzon och att det är så här livet är för de flesta människor. Att det finns vissa dagar som inte innehåller psykisk ohälsa. Jag är nöjd :) Jag mår bra idag :) Jag förtjänar det här :) 

Hoppas att det blir många såna här dagar!!

 

 

Kramisar

 

Det är ändå härligt att höra, även om jag tror dig att det kan vara en utmaning så är det liksom en utmaning åt rätt håll. Så jag hejar på dig! Kram!

Jag förstår vad du menar för då man har en bättre period kan jag nästan gå och vänta på att det ska vända igen, då att må dåligt är normal tillståndet men jag håller verkligen tummarna för att det får hålla i sig för dig, det bra måendet. Kram