Att acceptera att jag har en kronisk sjukdom som kräver livslång medicinering är f_n inte det enklaste. Det här med acceptans kommer jag få jobba med länge, troligen för alltid, men det är väl bara att acceptera att jag är inte bra på allt ;) ;)
Ibland tror jag att acceptera min psykiska ohälsa är att låta den ta plats och finna mig i att jag inte mår bra. Att acceptera är samma sak som att ge upp kampen mot ett bättre mående.
Ibland tror jag att acceptans innebär att jag ska leva med mina svagheter och göra det bästa av situationen.
När kan man säga att man har accepterat sin psykiska ohälsa ??!!??
Jag vänder och vrider på ordet acceptans och det verkar vara tolkningsbart i oändlighet.

Vad innebär acceptans av psykisk ohälsa för dig ??!!??