Att det ska vara så svårt att se sig själv med samma ögon som man ser på andra. Om bilden hade föreställt någon annan skulle jag tycka att det var en söt, möjligen lite mullig figur men om bilden är jag så blir det en ganska ful och blekfet figur. Jag har oerhört svårt att vara nöjd med hur jag ser ut eller vad jag än gör, det är sällan tillräckligt bra.
Varför är det så svårt att behandla sig själv på samma vis som man behandlar andra människor ??!!??
Varför kräver jag mer av mig själv än jag gör av andra ??!!??

Det är lättare sagt än gjort att ändra på det här sättet att tänka, det sitter verkligen stenhårt fast att jag är inte lika bra som alla andra, det jag gör kan alltid göras bättre. Jag försöker att vara snäll mot mig själv men kan inte påstå att jag lyckas vidare värst bra, det negativa och det krävande tankarna är för starka.
Jag är säkert inte ensam om detta och jag hoppas det finns många som tagit sig ur detta hopplösa tänk och tycker om sig själva som de är. Jag vill också vara där......


Kramisar