Dag 6 Ett barndomsminneJag tror det var på hösten, jag kommer inte ihåg hur gammal jag var men glömmer aldrig hur rädd jag blev. Det var en helt vanlig träning och vi skulle orientera. Vädret var strålande och solen sken. När vi tränade hade jag som rutin att alltid springa en bit från start och sätta mig på "min" stubbe i bortre delen av ett kalhygge för att läsa kartan innan jag tog mig vidare. Den här dagen var inget undantag utan jag sprang som vanligt över hygget och skulle sätta mig. Då väser det bakom ryggen och strax nedanför min rumpa ligger en sjukt stor huggorm ihopringlad på min stubbe och den ville nog sätta tänderna i mig. Jag har nog aldrig blivit så rädd. Sprang dom ett jehu tillbaka till start och lämnade min karta och talade om att nu slutar jag orientera. Sen dess avskyr jag huggormar och har alltid lite panik att stöta på dem när jag är i skogen och speciellt på soliga och varma dagar.