One life - live it !!

Att försöka förmedla och berätta hur jag mår och hur jag känner är utmanande.

Det är svårt att beskriva hur jag tänker och vad som händer på insidan när inte ens jag själv förstår mina egna tankar. Ibland pratar min hjärna ett språk som jag själv inte kan. Jag tror att det är lättare att lära sig grekiska eller kinesiska....;)

Jag känner mig annorlunda och likadan som andra samtidigt och det är förvirrande. 

Att livet pendlar upp och ner det vet jag att det är normalt men det är så slitsamt och frustrerande att inte veta från en dag till den andra hur läget är. Jag har hållit mig inom gränsen för stabilt halvdåligt ganska länge nu och det är väl bra på ett sätt, inga bottenlösa hål att kravla i, men känslan av att veta att det borde vara bättre äter upp mig. Jag vill må bra nu och tycker att det måste väl vara min tur att känna mig tillfreds. 

Jag vet att det kan vara lite tjatigt med "knäppa" inlägg men det här är jag och jag är mer eller mindre "knäpp". Jag kallar mig själv för tokmor här hemma och jag försöker lära mig att leva med mina svårigheter på ett normalt sätt.

Kramisar

Tycker inte alls det där är knäppa inlägg. Tror istället det är så dina tankar blir mindre kinesiska... och det i sig kan ju göra det halvdåliga till något lite bättre.

Tycker inte alls det där är knäppa inlägg. Tror istället det är så dina tankar blir mindre kinesiska... och det i sig kan ju göra det halvdåliga till något lite bättre.

Jag har faktiskt ganska ofta ingen aning om vad jag tänker... det är när jag skriver eller pratar som orden visar sig, ibland blir jag själv förvånad. Ju mer jag uttrycker mig utan krav på att det ska "bli" något, ju fler pusselbitar hittar jag, fast det är en långsam process.

Vem avgör vad som är knäppt? I min värld är det ganska knäppt att blogga om läppförstoringar... ;)

Kram!