Jag vaknade motvilligt när väckarklockan ringde imorse och kände direkt när jag klev ur sängen att det är en sån "där" dag idag. En dag när inget känns bra, när pulsen är i taket och det bara kryper i kroppen av en konstig rastlöshet och allmänt obehag.

Stress,stress och mera stress utan att veta varför. Spända axlar, spänd käke och lite tryck över bröstet. Glömmer bort att andas, eller andas tungt.Händerna är skakiga och lite kallsvettiga.

Min måndag är snart slut, tack och lov. Har jobbat, promenerat och ridit så på utsidan ser det ut som en vanlig dag. Tyvärr är ångest en del av min vardag och det är en allt för vanlig känsla på insidan.

Tänk om det vore så enkelt att det som inte syns, det finns inte.

Säger godnatt och hoppas att imorgon är en bättre dag. 

 

 

Kramisar