Den 12 april 1998 är ett datum jag aldrig glömmer. Att förlora ett barn sent i graviditeten är en av händelser som påverkat mitt liv. Jag kan faktiskt säga att det finns saker som inte för något positivt med sig, det här var en sån sak. Idag, 17 år senare kan jag säga att det är faktiskt inte så ofta jag tänker på det. Mitt liv har fortsatt och jag har en komplett familj, det saknas inte någon. Jag har för länge sedan accepterat att jag inte kommer få något svar på varför mitt barn Fanny dog innan livet ens hade börjat,men ibland så dyker tankarna upp och jag funderar på hur livet skulle sett ut om hon fått chansen att leva ett jordeliv. 

Det är nog bra att vi inte vet vad som ska hända här i livet, vi får ta det som det kommer och göra det vi kan av det som är just nu. Kan vara nog så svårt, men det är så jag ser på det.

Kramisar