Visst låter det enkelt, men jag har som vanligt inte tid att ta det lugnt, allt ska helst vara gjort redan igår.

Som ni kanske förstår så är jag grymt avundsjuk på alla som har ordning på tankar, kan njuta av att bara vara och ser möjligheter istället för hinder att bestiga.

Men jag är faktiskt förvånad över att jag skriver om detta och delar det på bloggen för det trodde jag skulle vara något omöjligt. Att lilla jag försöker att formulera mig på ett lagomt sätt om ämnet depression och ångest, utan att det bara blir massa ord utan personlighet, men samtidigt inte för personligt....

Vet inte om jag lyckas att förmedla vad jag känner, men det känns ok att skriva ner det i alla fall.

Bara att hoppas att jag snart mår bättre, psykoterapi är på gång (äntligen) så förhoppningsvis så blir psykiatri-inläggen färre och färre.

 

Hoppas på en bra dag, och önskar av hela mitt hjärta att min nya I-phone kommer med posten idag.

Ytligt, ja visst :)

 

 

 

Kramisar