Ett depressivt inlägg
Det här är det första inlägget på min blogg som handlar om mig själv från min depressiva och ångestladdade sida.
Jag går inte in på några detaljer men 2013 suger fett. Haft depressiva besvär och ångest sedan tonårstiden till och från.
Jag har alltid haft som mål att ha en positiv blogg och kämpar ofta med att hitta de där små sakerna i tillvaron som faktiskt varit/är bra, eller hyfsat bra.
Bloggen kan säkert upplevas som ännu en "min perfekta vardags"-blogg men mitt liv är ingen perfekt tillvaro.
Jag hoppas att jag kommer till en tillvaro som är:
Jag kämpar sedan ett år med en svår depression,och fruktansvärt mycket ångest som inte vill svara på behandling,
Jag har provat det mesta i läkemedelsväg och står idag mitt i en ny läkemedelsupptrappning och står - väntar plikttroget i kö för psykoterapi. Måste erkänna att jag är skiträdd för att påbörja terapi- jag vill helst bara att de ska göra en tolkning av mig och fylla mig med svar, vet inte om jag har kapacitet att jobba med mig själv och det som finns under locket.
Stora delar av dagarna har kantats av en känsla av att inte räcka till, jag har gått sönder och jag håller på att ha sönder det som finns runt om mig, min familj förtjänar något bättre.
Jag vill : Wake me up when it´s all over-when I´m wiser and I´m older.
Så nu var det sagt och jag kan fortsätta att leta de små sakerna som gör min blogg till vad som kan tyckas "en perfekt vardags-blogg". Jag har ju bakat matbröd medans jag bloggat ;) och ska träna ikväll.
Självklart har jag bakat jämna antal tekakor och naggat alla med 10 eller 12 gaffeltryck- råkar ju ha lite tvångstankar också och träningen är jobbigt fysiskt men att vara bland folk är svårast, då jag råkar ha en skopa social fobi som pricken över i.
Kramisar
Kommentarer
Postat av: Lena
<3
Postat av: svenne
Starkt, gripande levt med en mamma som varit sjuk hela livet. Du vet väl om att du är värdefull ! Kram
Svar:
Cecilia Hansen
Postat av: ET
♥
Postat av: Gun S
Starkt och nyttigt tror jag att du skrev av dej detta
Du är värdefull alltid oavsett känslan i knoppen och kroppen
Stor kram från en annan som också kämpar med det som finns under locket
Trackback
