När jag läste gymnasiet 1990-1991 så hade vi en klassföreståndare som alltid läste en dikt för klassen.

Jag kan inte minnas om det var varje måndag, när en ny vecka började eller om det var varje dag.

 

 

 

 

Det finns någon ingen av mina klasskamrater som inte minns Nils Ferlin-Barfotabarn från 1933:

 

 

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlar’ns trapp
och gråter så övergivet.

 

Vad var det för ord – var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu – förrn vi föser dig bort
du barfotabarn i livet.

Kramisar