Alkvetterns ryttarsällskap har blivit en stor del av familjen Hansens liv.

Vi har skrattat, gråtit, druckit massor med kaffe, ridit, tränat, tävlat och har otroligt många stunder tillsammans.

Lite stallkatter, och några kaniner på gården, ibland någon enstaka huggorm.

Lite blåmärken, brutna ben och annat som hör hästsport till har vi naturligtvis också hunnit med.

Stallet betyder mycket för många av medlemmarna.

 

Det jag tror många ridklubbar inte har haft, det är en egen mormor och morfar.

Ann-Gret och Dan Lindström hade inte bara sina 3 barnbarn i stallet, de hade minst 40 barnbarn till.

 

Tyvärr så finns inte våran morfar kvar på jordelivet.

Efter 71 år så var det hans tur att lämna oss.

Igår tog vi farväl i Barmhärtighetens kapell. Vila i frid stallets morfar.

 

En rolig episod som jag aldrig kommer att glömma är när min make svarade i telefonen, det var första gången Dan ringde honom.

Min man hade ingen aning vem som ringde och presenterade sig sig som Dan, när poletten väl trillat ner och han visste vem som fanns i andra ändan.

-Men säg att det är morfar så jag vet vem som ringer.

 

 

Kramisar