Efter flera år av dåligt mående så är det fasiken inte lätt att må bra. Det borde vara en befrielse att slippa ångest och allt annat sjukt men jag har svårt att slappna av. En del av mig kommer troligen alltid vara sjuk och den delen tänker alltid det värsta tänkbara. Just nu är jag ångestfri men har full beredskap i fall att....och det tar ganska mycket energi och gör mig trött. Sen har vi de här tankarna att inte förtjäna att må bra som kommer och går. 

Jag är så van att må dåligt att det i sig blir en säker zon och en trygghet i sig, hur knasigt och dumt det än låter.

 

 

 

 

Idag torsdag har ägnats åt vandring med ryggsäck, Lunedsleden 13 km. Jag har köpt nya byxor och de satt som ett smäck. Tur som en tok att jag fick ett par som passade perfekt eftersom jag beställde dom på nätet och var så velig mellan två storlekar.

Hoppas ni oxå hittat på något lite extra, och fått lite guldkant på tillvaron.

Kramisar

Varför kommer de alltid när de är som mest ovälkomna och förstör det som annars skulle vara en supertrevlig kväll, varför ??!!??

Jag mår faktiskt ganska bra. Jag skulle vilja säga att läget är stabilt halvdåligt men i överkant på den skalan. Nästan bra med andra ord. Är i stort sett ångestfri, sover på nätterna och skrattar nån gång varje dag.