Idag tänkte jag berätta lite om mig och hur jag hamnade i stallet.

Döttrarna Ebba och Sara började att rida på våren 2008, då var jag som en staty på stallbacken som tänkte:

-Fy vad läskigt, hoppas att Ebba och Sara inte vill fortsätta att rida, för jag vägrar att vara i närheten av otäcka ponnisar och hästar. Jag har alltid varit rädd för hästar.

Det blev visst inte så, Ebba och Sara älskade verkligen hästarna och ridningen.

-Shit, vad gör jag nu ??!!??

Jag och min man med samma inställning till hästar tittade på varann och konstaterade att nu kör vi =)

och det var bara att sakta men säkert närma sig odjuren.

När vi överlevt 1 år i stallet så tog jag mod till mig att prova att sitta på en häst, jag skulle ta 10 lektioner för att komma så långt att jag skulle kunna rida islandshäst med tjejerna om det var nödvändigt på någon semesterresa eller så, och resultatet blev...

-Jag älskar det och vill bara rida och lära mig mer !!

 

Sylvester och jag vinter 2012

 

Jag hade en enorm tur att få lära mig att rida på gammal valack som var lugn och trygg. Sylvester eller Sylle som han kallades blev nästan 24 år och fick i mars 2012 beta på de evigt gröna ängarna efter i mina mått mätt, ett himla bra hästliv.

 

Kramisar