One life - live it !!
Att försöka förmedla och berätta hur jag mår och hur jag känner är utmanande.
Det är svårt att beskriva hur jag tänker och vad som händer på insidan när inte ens jag själv förstår mina egna tankar. Ibland pratar min hjärna ett språk som jag själv inte kan. Jag tror att det är lättare att lära sig grekiska eller kinesiska....;)
Jag känner mig annorlunda och likadan som andra samtidigt och det är förvirrande.
Att livet pendlar upp och ner det vet jag att det är normalt men det är så slitsamt och frustrerande att inte veta från en dag till den andra hur läget är. Jag har hållit mig inom gränsen för stabilt halvdåligt ganska länge nu och det är väl bra på ett sätt, inga bottenlösa hål att kravla i, men känslan av att veta att det borde vara bättre äter upp mig. Jag vill må bra nu och tycker att det måste väl vara min tur att känna mig tillfreds.
Jag vet att det kan vara lite tjatigt med "knäppa" inlägg men det här är jag och jag är mer eller mindre "knäpp". Jag kallar mig själv för tokmor här hemma och jag försöker lära mig att leva med mina svårigheter på ett normalt sätt.
Kramisar
Min psykiatriska historia
Jag blev för någon vecka sedan intervjuad i en annan blogg, Ann som i Annorlunda bloggar om psykisk ohälsa och hon vill öka förståelsen och kunskapen kring detta.
Idag uppmanas vi av kampanjen hjärnkoll att våga prata om psykisk ohälsa, 5 minuter så jag tänkte att jag publicerar min intervju där jag beskriver hur just jag har det.
Vad har du för sjukdomar/diagnoser?
Jag lider av depression och har mycket ångest. Insjuknade troligen redan i tonåren men sökte inte vård förrän 2001,när jag var 28 år.
Vilka symtom/svårigheter har sjukdomen/diagnosen?
Det läskigaste med att vara deprimerad är nog självmordstankar och självmordsplaner. Vi får inte glömma bort att det kan vara en dödlig sjukdom.
Vilka symtom/svårigheter har just du?
Jag blir väldigt lätt rastlös och då vill jag ha allting gjort, jag har jättesvårt med medveten närvaro och att vara här och nu. Ångesten påverkar mitt sociala liv då jag undviker platser med mycket folk. Jag har även ett komplicerat förhållande till mat, antingen äter jag inte alls eller så äter jag för mycket så jag pendlar otroligt mycket i vikt. Jag skulle kunna skriva en bok om svårigheter men det blir nog för tråkigt att läsa, men det blev några exempel i alla fall.
Har du släktingar med liknande sjukdomar/diagnoser?
Har faktiskt ingen koll på det, ingen i min närmaste familj har nån psykiatrisk diagnos vad jag vet
Har du varit i kontakt med psykvården? Hur länge?
Har haft kontakt med primärvård,företagshälsovård och psykiatrin sedan 2001.
Vad är din erfarenhet av psykvården?
Jag har mestadels positiva saker att säga om vården jag fått, i de flesta fall har jag varit delaktig i och fått vara med och påverka behandlingen. Det gäller både för öppen och slutenvården.
Lever du i en relation?
Japp, gift sedan 2000 och vi har 2 tonåringar hemma :)
Ger dina sjukdomar/ diagnoser några svårigheter när det gäller en relation?
Jag har en otroligt stabil make och 2 självständiga barn så jag kan inte säga att vi har det svårare än andra när det gäller min sjukdom.
Vad skulle du vilja att andra människor visste om dina problem eller visste allmänt om psykisk ohälsa?
Jag vill förmedla att alla berörs av psykisk ohälsa och det kan drabba vem som helst. Vi är också vanliga människor. Att blogga om våran kamp för ett normalt liv är ett sätt att visa att det som inte syns, det finns ändå.
Kramisar
Vad är en dålig dag ??!!??
Jag är så trött, känner mig ledsen och allmänt låg, så dagens fråga är:
- Vad är en normal skitdag ??!!??
- Vad är en sjuk skitdag ??!!??
Jag sover ok, det funkar att jobba. Jag får frisk luft och ser fram emot att vara mer utomhus nu när våren och sommaren är på ingång, det känns friskt.
Men jag hittar inte nån äkta glädje i det jag gör, går framåt utan känsla. Blekfet med håriga ben, och så tror jag att allt blir bättre om jag går ner i vikt. Det känns sjukt.
Jag har flera resor att se fram emot, familjelivet är bra, hästarna mår bra.
- Varför är det då så tungt ??!!??
- Varför är jag så trött ??!!??
Kramisar
Vårkänslor
Jag älskar våren, solen och värmen. Härliga uteritter och ljudet av porlande vatten. Det luktar gott av vårblommor och kvällarna är ljusa och långa. Grillen och utemöbler ska plockas fram. Vandringskängorna ska nötas några mil innan sommarens fjällvandring. Listan över våren kan bli hur lång som helst......
Jag glömde visst ångesten över den där mjukglassen. Bikinin i den stora storleken ska plockas fram snart. Ovissheten när jag vaknar om dagen framför mig har en mörk slöja över sig eller om det blir en bra dag. Alla läkemedel som påminner mig om att jag inte är frisk än. Frustrationen över att inte själv kunna styra vad jag klarar av att göra. Rädslan att våren inte blir så bra som jag vill, uteblivna aktiviteter på grund av dåliga dagar. Tröstätande och tårar.
Den som säger att livet är enkelt, den personen vill jag också vara. Trots allt så är nog våren ändå vacker, vad tycker du ??!!??
Kramisar
Livet på en pinne
Jag vet inte varför men läkarbesök suger så otroligt mycket energi, jag är oftast helt slut efter ett besök hos min tokdoktor. Var där igår...
Idag till psykologen och det var också jobbigt. Jag vet aldrig hur jag mår efteråt, det kan verkligen variera, idag känner jag mig överkörd och ännu tröttare.
Såna här dagar är jag så tacksam över att ha en ponny. Att rida Dansken och låta tankarna vila, det är balsam för själen.
Nu blir det sova gott några timmar innan nattjobb.
Kramisar
Filosofiskt värre
Jag behöver inget vatten för att få känslan av att drunkna, jag drunknar lätt i en sjö av ångest, tankar och känslor. Mina läkemedel och min psykoterapi håller huvudet ovanför vattenytan men jag får fasiken inte sluta trampa vatten själv, för då sjunker jag.
Nu börjar jag förstå att jag alltid kommer vara tilltufsad, men jag förstår också att jag med rätt hjälp slipper en sjö av kvicksand, så det finns hopp om att det kanske kommer att bli bättre. Jag skriver kanske för vissa dagar känns det fortfarande hopplöst.Jag vill slippa trampa vatten hela tiden, det skulle vara skönt att bara flyta med lite grann utan kallsupar.
Jag kommer aldrig heller kunna gå på vattnet men vem kan det ??!!??
Även här börjar jag förstå att jag inte kan kräva det omöjliga, det går att lyckas ändå.
Kan jag inte gå på vattnet, då bygger jag en bro istället. Jag har bara svårt för att hitta material och ritning till rätt sorts bro.
Snacka flummigt inlägg, hahaha men det bjuder jag på :)
Kramisar
Ny vecka, nya möjligheter
Läste nyss att personer med mycket oro och ångest bär på stora möjligheter.
Att vi ofta har högre intelligens än genomsnittet.
Att vi är kreativa och har mycket fantasi
Synd att jag inte målar fina tavlor istället för att måla fan på väggen.
Synd att jag inte skriver vackra dikter istället för att berätta skräckhistorier för mig själv.
Kramisar
Högt över havet
Jag kan inte påstå att jag tycker det är enkelt med tankar, jag är nämligen expert på att övertänka, överanalysera och överreagera. Jag har otroligt svårt att låta de negativa tankar bara passera förbi, de ska snurra runt i huvudet som tvätt i en torktumlare Innan de eventuellt lämnar mig.
T.ex När någon i min närhet är på dåligt humör kan min hjärna gå på högvarv och slutsatsen blir att det är mitt fel. Om bara jag gjorde annorlunda, då skulle det varit bättre. Jag vet väl nånstans att jag inte är roten till allt ont, men jag tänker ändå för mycket fel.
Tänk om det här tänkandet skulle användas när det är positiva tankar, då skulle jag le stort hela tiden. Så mycket att jag skulle vara tacksam att ha öron, för annars skulle munnen gå runt huvudet.
Tänk om, tänk rätt och tänk lagom......
Finns det fler än jag ??!!??
Kramisar
Så farligt kan det väl inte vara ....
Tänker idag på kommentarer jag fått under min sjukdomstid. I det stora hela har jag blivit bemött med både respekt och empati, men inte av alla.
Det är faktiskt inte bara att rycka upp sig, eller ta sig i kragen. Den onormala tröttheten går inte att vila bort med en liten tupplur på maten.
Är det så enkelt, svart eller vitt ??!!??
Jag har även fått höra att jag har ju massa tid till att tex städa, handla osv när jag inte behöver jobba. Jag har inte haft semester, det lovar jag.
Att få höra att du kan väl inte vara deprimerad, du som har allt (familj,jobb,vänner) är som att påstå att en astmatiker borde inte ha svårt att andas, när det finns så mycket luft.
Har du andra korkade exempel på dumma kommentarer ??!!??
Kramisar
Fucked up mind
Här kommer ett oskyldigt exempel på att min hjärna tänker fel ibland. En helt vanlig promenad kan det tyckas men ....
Jag tänkte ut innan jag lämnade huset att den här rundan borde bli en mil. Det blev den inte, jag irriterar mig på att det "bara" blev 9,98 km. Jag måste alltså gå lite annorlunda nästa gång för att nå målet.
Jag promenerade inte speciellt fort idag men blir ändå stressad vid tex övergångsställen. Om jag måste stanna så förlorar jag några sekunder. Samma sak om skosnöret går upp,eller om jag vill ta nåt kort. Ena kortet har jag tagit i farten och jag hoppade över att fotografera de tussilago jag såg, googlade fram en bild istället.
Jag väljer alltid att använda Runkeeper när jag går, för att få lite koll på mina aktiviteter men det går nog över styr ibland. Jag får fortsätta på att träna på att tänka annorlunda för att minska på stressen jag lever med.
Kramisar
Glöm inte att andas
Jag vaknade motvilligt när väckarklockan ringde imorse och kände direkt när jag klev ur sängen att det är en sån "där" dag idag. En dag när inget känns bra, när pulsen är i taket och det bara kryper i kroppen av en konstig rastlöshet och allmänt obehag.
Stress,stress och mera stress utan att veta varför. Spända axlar, spänd käke och lite tryck över bröstet. Glömmer bort att andas, eller andas tungt.Händerna är skakiga och lite kallsvettiga.
Min måndag är snart slut, tack och lov. Har jobbat, promenerat och ridit så på utsidan ser det ut som en vanlig dag. Tyvärr är ångest en del av min vardag och det är en allt för vanlig känsla på insidan.
Tänk om det vore så enkelt att det som inte syns, det finns inte.
Säger godnatt och hoppas att imorgon är en bättre dag.
Kramisar
Prestation
Våren är på intågande och jag njuter av solen och värmen som smyger sig på. En del av mig mår otroligt bra men ångesten vill inte ge vika. Nu ska det presteras, för med våren kommer kraven, motivationen och inspirationen som ett brev på posten. Och jag mår dåligt av att inte nå de mål jag har satt upp. Troligen för att de är för höga och jag vill nog inte sänka dom, även fast jag borde. Den friska delen av hjärnan säger till mig att jag ska ha samma krav på mig själv som på andra. Medan en annan del bara piskar på och talar om om jag måste göra mer innan jag kan vara nöjd och glad.
En förklaring till detta krigande mellan det onda och det goda på insidan tror jag beror på att jag är så van att må dåligt att det blir en trygghet att ha ångest, för då känner jag igen mig.
Bara Hinernal-hatten som fattas för att bli "knäppgök" på riktigt ;);)
Har du prestationskrav som är orimliga ??!!??
Hur hanterar du dom ??!!??
Tar tacksamt emot tips för mina egna råd till mig själv fungerar inte så bra.
Kramisar
En pratbubbla
Idag är jag allt och lite till. Stundtals här och nu, ibland då och där. Kroppen är trött och sliten men ändå kryper rastlösheten fram och tillbaka.
Det är kaos på tankar och känslor, men vissa av dem är väl kontrollerade och de styr jag med järnhand.
Ibland går tankarna runt i skallen, ibland fastnar dom i hörnen. De kan vara tröga för att sedan bli ett höghastighetståg.
Jag kan vara medveten ena sekunden och nästa är jag nån helt annanstans. Ångest kan ge overklighetskänsla och då tänker jag på mig själv som tredje person.
Dagens pratbubbla är nog mest bokstäver huller om buller, inga välformulerade fina ord här inte.
När jag har såna här dagar så är tårarna nära till hands och skrattet lurar vid sidan av.
Av, på, av, på hela tiden.
Vilken tur att jag har en ledig dag idag, inga måsten (förutom stallet) så jag tänkte försöka sova en stund. Undrar om jag är på eller av när jag vaknar ??!!??
Hur ser din dag ut ??!!??
Kramisar
Face your fear
Alla är vi rädda för något och vissa av oss är mer rädda än andra. Det kan vara så mycket olika saker som skrämmer oss.
När jag blir rädd och får ångest av situationen så känns det som att titta på en skräckfilm. Jag har samma känsla som när den otäcka musiken hörs och jag vet att snart händer något hemskt, men jag vet inte vad som komma skall. Någon som känner igen det ??!!??
Och så ska man försöka se rädslan i vitögat, ta tag i problemet och vinna med hjälp av intellektet. Låter väl inte så svårt, eller......
Vad är då min största rädsla ??!!??
Jag är sjukt rädd för mig själv och jag vill inte bli lämnad ensam. När jag mår som sämst är jag rädd för livet helt enkelt och det är banne mig inte lätt att bemöta den rädslan. Den slår till som en riktig käftsmäll. Det är inte lika lätt att undvika sig själv som tex huggormar för de är jag också rädd för.
Men jag försöker verkligen att möta mina rädslor i min terapi och det går sakta framåt. Jag har ju faktiskt stunder som är riktigt bra och då lever jag livet utan skräckfilmskänslan.
När jag ser bilden av mig själv så tycker jag inte att jag ser så farlig ut, men hon är både min bästa vän och min värsta fiende.
Vad gör dig rädd, och hur bemöter du rädslan ??!!??
Livet en fredag
Jag har egentligen inget vettigt att skriva om idag, men jag ser fram emot en ledig helg. Tänk om det gick att ta ledigt från alla tankar och känslor också. Men det är väl som att önska i ena näven och skita i den andra och se vad man får mest av.
Önskar er en trevlig helg !!
Kramisar
PS: Fick precis veta att våran katt är en tvättbjörnskatt.
Kontrollera livet
Idag leker jag med ordet kontroll.
Kontroll på mig själv och på tillvaron är väl ganska bra att ha, det låter så lätt och det är det säkert för vissa. Men jag kan ibland undra över det, att hur ska jag få kontroll på mitt liv, jag har ju inte ens kontroll på min frisyr ;)
Jag har inget mellanläge när det kommer till att leva både kontrollerat och okontrollerat på ett balanserat sätt utan jag har ibland för stort kontrollbehov eller så finns det inte en gnutta förstånd, och då finns det inte en chans för mig att ta kontrollen.
Jag har ju gått i psykoterapi i ett år och jag har aldrig kommit försent. Ändå är jag sjukt stressad på vägen dit och är livrädd för en så löjlig sak som att inte hitta parkeringsplats. Skitsak som alltid löser sig men huvudet spinner lös och vill veta exakt vad som ska hända framöver.
Det finns hur många händelser som helst där mitt kontrollbehov lyser igenom. Och så finns det självklart händelser som uppkommit i brist på kontroll....
Har du kontroll på ditt liv ??!!??
Kramisar
Tunnelseende
Just nu är jag någonstans mellan sjuk och frisk. Jag fungerar i vardagen men ångesten bråkar fortfarande med mig.
Den friska delen säger att jag ser ljuset vid tunnelns slut. Och den sjuka delen säger att jag ser tunneln vid ljusets slut.
Efter varje depression ökar risken för återfall så jag löper hög risk att bli sjuk igen, och just nu känns det oövervinneligt med yttligare skov, men samtidigt så har jag lärt mig att kämpa och att överleva. Och jag sitter ju här och bloggar och det talar ju för att jag är bra på att kämpa och överleva.
Önskar er en trevlig helg
Kramisar
Psykofarmaka
Tänk att knölen mellan axlarna kan ställa till med så mycket oreda och kaos för att nån liten transmittorsubstans lever rövare och kör sitt eget race utan konsekvenstänkande.
När det kommer till medicinering av psykisk ohälsa så blir det som att spela lotto. Har du en himla massa tur, då får du rätt läkemedel på första försöket. Själv har jag spelat tablett-roulette och efter många snurr hittat en kombo som funkar hyfsat. Många sorter och lika många kombinationer med varierande resultat. Nu har jag huvudet över vattenytan med en liten marginal. Är glad för det men samtidigt så vill jag upp lite till så det finns lite att hålla sig i så ett eventuellt fall inte blir ett megastort magplask.
Någon som känner igen sig ??!!??
Sant eller falskt ??!!??
Kramisar
Jag är gift med Kloker
Haft några tunga dagar, och några ångestfyllda nätter. Alltid när det svajar så får jag panik och tror att den värsta depressionen lurar bakom hörnet.
Och så kom min gode make med följande påstående:
-Bara att du gillar läget, såna här små svackor kommer du alltid att ha, precis som när alla andra är förkylda.
Så nu har själen varit förkyld och jag har symtomlindrat med sömn och stallet.
Tur för mig att jag är gift med någon som är klok och förstående.
Tänkte "rycka upp mig" nu och försöka tänka positivt ;)
Kramisar
Statusuppdatering
Kramisar
