Face your fear

Alla är vi rädda för något och vissa av oss är mer rädda än andra. Det kan vara så mycket olika saker som skrämmer oss.

När jag blir rädd och får ångest av situationen så känns det som att titta på en skräckfilm. Jag har samma känsla som när den otäcka musiken hörs och jag vet att snart händer något hemskt, men jag vet inte vad som komma skall.  Någon som känner igen det ??!!??

Och så ska man försöka se rädslan i vitögat, ta tag i problemet och vinna med hjälp av intellektet. Låter väl inte så svårt, eller......

 

 

Vad är då min största rädsla ??!!??

Jag är sjukt rädd för mig själv och jag vill inte bli lämnad ensam. När jag mår som sämst är jag rädd för livet helt enkelt och det är banne mig inte lätt att bemöta den rädslan. Den slår till som en riktig käftsmäll. Det är inte lika lätt att undvika sig själv som tex huggormar för de är jag också rädd för.

Men jag försöker verkligen att möta mina rädslor i min terapi och det går sakta framåt. Jag har ju faktiskt stunder som är riktigt bra och då lever jag livet utan skräckfilmskänslan.

När jag ser bilden av mig själv så tycker jag inte att jag ser så farlig ut, men hon är både min bästa vän och min värsta fiende.

 

Vad gör dig rädd, och hur bemöter du rädslan ??!!??

 

 

Jag har samma rädslor som du, framför allt är jag rädd för livet. Vad händer när man blir friskare, blir man frisk, hur hanterar jag mina sjukdomar? Det är ju omöjligt att hantera rädsla för livet känner jag, man vet ju aldrig vad som ska komma...
Kram

Men oj så jobbigt det låter.
Det enda som egentligen ger mig ångest är när man går i skogen och hör att det är en älg som kliver runt i närheten. Nu anser jag att det är en sund rädsla för vi hade en väldigt människohatisk älgko här i närheten tidigare. Såg hon en människa så sprang hon efter för att attackera. Jag blev utsatt för henne några gånger men klarade mig. Hon försökte även attackera en som åkte skoter. Det var rätt många här som blev glada när vargen tog henne

Jag kan också vara rädd för mig själv, och det anser jag vara en mycket rationell rädsla eftersom ingen annan människa (utom tänkbara personer jag aldrig träffat som terrorister eller krigsgalningar) har varit ett så stort hot mot mig själv som jag själv.

Det jag blivit bättre på med åren är att korrekt bedöma exakt hur farlig jag är för stunden, om jag faktiskt behöver ha andra människor som "vaktar" mig eller om jag kan kontrollera mig själv.

Sedan har jag varit rädd för annat, för ett par år sedan var det rulltrappor, vanliga trappor samt hissar. :D Lite mer koko, skulle jag säga. Men det tränade jag ganska snabbt bort själv.

Kram!