Kontrollera livet

Idag leker jag med ordet kontroll.

Kontroll på mig själv och på tillvaron är väl ganska bra att ha, det låter så lätt och det är det säkert för vissa. Men jag kan ibland undra över det, att hur ska jag få kontroll på mitt liv, jag har ju inte ens kontroll på min frisyr ;)

Jag har inget mellanläge när det kommer till att leva både kontrollerat och okontrollerat på ett balanserat sätt utan jag har ibland för stort kontrollbehov eller så finns det inte en gnutta förstånd, och då finns det inte en chans för mig att ta kontrollen.

 

 

Jag har ju gått i psykoterapi i ett år och jag har aldrig kommit försent. Ändå är jag sjukt stressad på vägen dit och är livrädd för en så löjlig sak som att inte hitta parkeringsplats. Skitsak som alltid löser sig men huvudet spinner lös och vill veta exakt vad som ska hända framöver. 

Det finns hur många händelser som helst där mitt kontrollbehov lyser igenom. Och så finns det självklart händelser som uppkommit i brist på kontroll....

 

 

Har du kontroll på ditt liv ??!!??

 

 

Kramisar

Mitt är nog så där extremt fläckvis... Jag är också rätt överdriven när det gäller att komma i tid. Och att betala räkningarna. Mycket viktigt för mig att svara på mail och sånt. Har skaffat mig ett starkt kontrollbehov när det gäller medicinerna, men det är mest för att jag inte ska sluta ta dem.

Men sedan är jag verkligen rätt stökig hemma. Har jag gjort upp en plan att träffa en kompis en viss dag och hon vill ändra det så gör det mig inte ett dugg, sånt är jag jätteflexibel med. Ganska många gånger har jag träffat folk jag bara lärt känna via nätet utan att känna mig bekymrad alls över vad det ska vara för typer. Är jag riktigt speedad kan jag bara dra iväg hux flux till en annan stad. En annan dag kan jag sortera garderoberna i färgordning.

Sammanfattningsvis har nog de bästa och de värsta sakerna i mitt liv inträffat när jag inte haft kontroll!

Låter precis som jag!! Jag är ALLTID för tidig till allt just för att jag alltid stressar upp mig. Har världens katastroftänk och tror alltid att det värsta ska hända och åker därför alltid i väldigt god tid så jag har marginal när allt det där jag har tänkt ut ska hända.

Måste också känna att jag har kontroll. Vill veta allt som ska hända, hur jag ska reagera osv. Blir tokig på det beteendet, men kan inte släppa det!

Vilken avdelning jobbar du på förresten?
Kram!

Jag vill alltid veta vad som kommer att ske och hinna förbereda mig. Egentligen är det värdelöst eftersom jag ändå inte kan styra över alla saker