I väntan på bättre tider



Jag gör som många andra. Jag väntar på jul, jag väntar på nyår. Jag väntar så mycket att jag Ibland glömmer just nu. Men just nu är inte så kul, mycket ångest som jag hör och häpna, hanterar ganska bra. Jag tillåter den att finnas där och stressar inte upp mig speciellt. Och jag räknar med att den försvinner inom några veckor. Jag har ju en jul att fira och en nystart att se fram emot. 2020 ska bli fantastiskt har jag tänkt mig. 
Visst låter det bra, kanske lite för bra men va f-n..... Det är ju inte förbjudet att önska. Något som jag vet är att jag måste börja träna i alla fall, har kommit så långt som att jag har köpt ett gymkort. Fast jag har svårt att motivera mig att komma iväg, Ångesten gör det inte direkt lättare. Det får bli i samband med min nystart ;) just nu ska jag prioritera julfilmer, böcker, skumtomtar och julstök. Var sak har sin tid. 

 
 
Kramisar

1:a advent


Då var äntligen november slut och jag börjar december med ångest. En allmän känsla av att inte vara bra nog, orolig över att mitt knä inte ska bli bra. Jag har bara en jobbig känsla i kroppen att jag borde fly för här finns det något farligt. Något stort och läskigt kommer strax att ske, jag vet bara inte vad och det gör mig rädd. 
Mindre bra start på julmånaden. Håller tummarna att det bara är en tillfällig Ågren på besök. För så illa att mina piller inte håller jämna steg med all skit vägrar jag. Det är bara en dålig dag punkt slut. 

 
Kramisar

Trist, tristare, november



Hur många nyanser av grått finns det?? Solen fortsätter lysa med sin frånvaro. Allt är så trist. Det finns absolut inget roligt att skriva om. Jag hoppas att december levererar julmys de lux. Hoppas på lussebullar, ljus, pepparkakshus, julskinka, tomtar och massa mer. 

 
 
Kramisar

Låg

 
 
Energi: Låg
Motivation: Låg
Humor: Låg
 
Ja, jag tror ni förstår. November suger. Jag är inte deprimerad men fy satan va trist allt är just nu. Jag är låg. 
 
 
Kramisar

Tänder ett ljus

Jag råkade visst radera dagens inlägg. Då skriver jag väl ett nytt. Jag skrev bland annat att jag tagit av min ortos igår, idag läser jag min journal på 1177 och ser att den ska inte av än, tidigast efter första besöket hos sjukgymnasten nästa vecka. I värsta fall kanske jag ska ha den 2 veckor till. Jag lyssnade visst inte så noga på läkarbesöket, Nåja, det är bara att sätta på den idag igen, fick ett dygn utan och det var både skönt och smärtsamt.
 
Ljuset tänder jag för dom som inte är med oss längre, det är ju Alla helgons dag. Jag tycker det är en fin tradition. Alla behöver lite eftertänksamhet här i livet.
 
 
Kramisar
 
 
 
 

Träningen och jag



Ja, så här mycket tränar jag. Nu är jag visserligen skadad i knät men viljan är spårlöst borta. Jag hoppas verkligen att det blir annorlunda när ortosen på benet försvinner nästa vecka. Jag ska ju vara i form i maj nästa år. Det är väl bara att bita i det sura äpplet och träna, äta rätt, oavsett jag vill eller inte. 
Tar tacksamt emot tips på sätt att få träningslusten tillbaka.
 
 
Kramisar

Merchendise

 

Köpte en kul tygpåse igår på konserten. Bra för miljön och till förmån för musikhjälpen. Det var veckans goda gärning:)
 
 
 
Kramisar

Instängd

 
 
Då var semestern slut för denna gången. Och nu är det vardag igen. Regnar på utsidan. Jag sitter på insidan huset och tycker att livet är både bra och dåligt. Det som stör mig mest är att jag inte kan köra bil, så jag kommer ju ingenstans. Äter, jobbar och sover. Är bara hemma och även om huset är stort så kommer väggarna emot mig. Instängd. 
Ser dock fram emot helgen som ska bjuda på konsert och hotellövernattning. Så litet ljus i tunneln finns det.
Hur har du det i höstrusket ??!!??
 
 
Kramisar

Citadellet i Calvi

 
 
 
Kramisar

Foto Korsika

Calvi:
 
 
 
 
Ile Rousse:
 
 
 
 
 
 
Kramisar

Otursfågel

 
 
Två dagar innan semestern ramlar jag igen, och denna gång var det knäskålen som gick sönder. Men det går ingen nöd på mig. Igår flög vi till Korsika som planerat. Blir ingen vandring men god mat och vin-resa är inte helt fel det heller. 
Det är bara att göra det bästa med dom förutsättningar jag har. 
 
 
 
Kramisar

Framtiden ser ljus ut

 
 
Jag blev liksom inte färdig med sommar. Så då får jag väl åka dit. Om en vecka så drar jag och maken till Korsika. Och vädret ser ju lovande ut. Längtar. 
Måste erkänna att jag är lyckligt lottad som faktiskt har möjlighet att resa så mycket som jag gör. Jag vet att alla inte har den möjligheten. Tacksam.
 
 
Kramisar

Hänger med sköna bönor

 
 
 
 
 
 
 
Helnöjd med dagen men nu är jag trött i både kropp och knopp. Att även roliga saker tar energi har jag svårt att lära mig, och att acceptera. Började dagen tidigt. På tåget till den kungliga huvudstaden för att hänga med min lillasyster och hennes tjejer. Det blev en Heldag på Skansen i strålande väder. Är barnsligt förtjust i djur och djurparker. Men nu får det minsann bli lite lördagsgodis och vin, because I’m worth it. Skål på er.
 
 
Kramisar

En god gärning

 
 
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något :) Känner mig så tillfreds med tanken att jag bidrar till att förbättra livet för någon annan. Härlig känsla.
 
 
 
Kramisar

Vandringens dag

 
 
 
 
Vandringens dag 2019 = min födelsedag :)
Spenderas i Skövde på outdoorfestival och självklart en tur ut i skogen. Nu incheckade på hotell och det vankas middag med bästa maken och yngsta dottern ikväll. Såna här dagar är jag tacksam. Jag har trots allt ett rikt liv. 
Provade mina nya kängor jag köpt till nästa års pilgrimsvandring och de satt skönt på foten. Det känns som om jag köpt rätt skor och de ska nu gå några mil innan det stora äventyret.
 
 
 
 
 
Fick fina små blommor av bästa grannen/vännen igår. Vi firade med att vara på Champagne AW och som jag säkert sagt tidigare: Det kan inte bli för mycket bubbel. 
Jag mår riktigt bra nu och jag hoppas det förblir så länge. 
 
 
 
Kramisar
 
 

Om

Min profilbild

Cecilia Hansen

Hej, jag är en helt vanlig ponnymamma som bor i Karlskoga. Gift med Geir och vi är föräldrar till Ebba och Sara. Jobbar som sjuksköterska. Att våga prova nya saker är viktigt, det kan förändra livet. Jag träffade min man på en fallskärmsklubb, jag var för feg för att fortsätta att hoppa ut ur fungerande flygplan men hittade min grej i ett stall, på några år har jag gått från hästrädd till ryttare. Rider dock hellre än bra.

Follow on Bloglovin
RSS 2.0
Jag vill förhindra självmord