Ta hand om dig

Idag tänker jag på döden, hur den kan dyka upp var som helst, både väntat och oväntat. Det känns konstigt att tänka på döden på ett "friskt" sätt. Jag vill gärna tro att det finns en mening med döden, att det är förutbestämt när det är dags att ta kvällen. Jag vill också tro att dem Gud älskar dör unga.

Livet är skört och idag känner jag mig tacksam över allt jag har. Att jag lever. Att jag inte är djupt deprimerad. 

Ta hand om dig, du är den viktigaste personen i ditt liv. Lev som om alla veckor är vänliga veckan, somna inte osams.

 

 

Jag vet att det inte är enkelt att leva alla dagar, att det finns svarta dagar, att allt kan kännas värdelöst och jag vet att döden kan kännas som ett bra alternativ när allt är som sämst men det är det "sjuka" sättet att se på döden.

Vi har alla ett eget sätt att förhålla oss till livet och till döden, jag behövde bara få skriva av mig lite. Och alla har en egen version av sanningen.

 

 

 

Kramisar

 

 

 

 

Det är svårt när det sjuka sättet att se på döden tar över, då krävs det kraft att ta sig upp. Somna aldrig osams är dock ett väldigt bra tankesätt...
Kram

Jag har levt med döden för egen del i så många år, och sedan tillkommer förstås de oundvikliga dödsfallen i omgivningen när man fått tillräckligt många år på jorden. Förra året fick jag äntligen vila, slippa tänka, fundera, planera. Som kroniskt "galen" har jag inga garantier, men tänk så fantastiskt att slippa gå omkring som en SÄPO-vakt åt sig själv för att inget ska hända. Jag är tacksam för varje minut!