Jag tror att jag har glömt bort hur man gör när man lever känns det som ibland. Jag sitter här hemma med mina tankar och är rädd för allt. Rädd för att leva, rädd för att dö, rädd att något ska hända de andra i familjen....

Och skiträdd att jag ska fastna och bli kvar i detta ångest-deppiga skit-tillstånd. Har haft en dålig tid i 15 månader nu så jag tycker nog att det räcker med råge.

JAG VILL VARA FRISK !!!!

Så där lagom uttåtriktad, glad, spontan och tillfreds och lite galen =), för lite knäppgök vill jag nog ändå vara-det är ju faktiskt jag det också......

Någon som känner igen sig, eller har bra tips på saker som gör att rädslan försvinner.

Jag vill bara vara normalt rädd, för normala saker som normala människor.

Vad är du rädd för ??!!??

Nu något positivt, jag har träningsvärk för jag har ridit Dansken i tisdags och det kändes bra. Lusten att rida har inte funnits under några veckor så jag har valt att stå på backen och invänta ridlusten och den är på gång tillbaka tror/hoppas jag. Ridning är trots allt ren sinnesro och mitt sätt att inte tänka på något, utan bara att få vara en stund.

 

 

 

Kramisar