Jösses, vilken fegis jag är.

Vågade knappt rida ut idag på Prinsen. Jag vågar inte vara bestämd och säga ifrån ordentligt så han styr och ställer lite hur han vill men efter lite tårar och försök att slippa undan så bar det iväg ut på vägen.

(Tack till bästa ridfröken som pushar framåt)

 

Sara och Uffa var mitt moraliska stöd.

En hjälp-tygel för att få honom mindre tittig.

Han ville vända hem i början av uteritten och vi backade ner i diket några gånger, delvis mitt eget fel eftersom jag inte gav efter på tygeln framåt.

Sara hoppar av och leder mammsen en bit sen så sätter vi fart framåt.

Resten av ritten gick över förväntan !!

Han stack lite i galoppen men det gick att samla ihop honom och styra tempot hyfsat.

Jag har aldrig ridit med graman tidigare och jag säger bara WOW !!

Vilket steg och vilken gång han fick när jag slappnade av !!

 

Innan ridturen trodde jag verkligen inte att jag skulle överleva, men när vi kom hem igen kunde jag konstatera att det enda vattnet jag hade tagit mig över huvudet var några ynka regndroppar som föll när vi lämnade stallplanen.

 

 

Förutom att jag utmanat mig själv idag, så har jag fått veta att snoken är fridlyst.

 

 

Kramisar