Nu när det är höst och så fint väder så saknar jag min första häst Sylvester. Han finns inte längre utan betar på de evigt gröna ängarna. Han var lugnet själv och jag kunde rida ut själv på honom. Bilar, lastbilar, omkullblåsta träd skrämde honom inte alls utan han bara traskade på framåt. Tryggheten själv :)